- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet

               Kvinnan från Tekoa inför David.  Absaloms
                       återkomst och benådning.

  1.  Men Joab, Serujas son, märkte att konungens hjärta var vänt mot
      Absalom.
  2.  Då sände Joab till Tekoa och lät därifrån hämta en klok kvinna
      och sade till henne: »Låtsa att du har sorg, och kläd dig i
      sorgkläder och smörj dig icke med olja, utan skicka dig såsom en
      kvinna som i lång tid har haft sorg efter en död.
  3.  Gå så in till konungen och tala till honom såsom jag säger dig.»
      Joab lade nu orden i hennes mun.
  4.  Och kvinnan från Tekoa talade med konungen; hon föll ned till
      jorden på sitt ansikte och bugade sig och sade: »Hjälp, o
      konung!»
  5.  Konungen sade till henne: »Vad fattas dig?»  Hon svarade: »Ack,
      jag är änka; min man är död.
  6.  Och din tjänarinna hade två söner; dessa båda kommo i träta med
      varandra ute på marken, där ingen fanns, som kunde träda emellan
      och hindra dem; den ene slog då ned den andre och dödade honom.
  7.  Och nu har hela släkten rest sig upp mot din tjänarinna, och de
      säga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, så att vi få döda
      honom, därför att han har tagit sin broders liv och dräpt honom;
      på det sättet förgöra vi ock arvingen.'  På det att efter min
      man varken namn eller efterkommande må finnas på jorden, vilja
      de utsläcka den gnista av mig, som ännu är kvar.»
      >5 Mos. 19,11 f.
  8.  Då sade konungen till kvinnan: »Gå hem igen; jag vill giva
      befallning om dig.»
  9.  Kvinnan från Tekoa sade till konungen: »På mig, o min herre
      konung, och på min faders hus vile missgärningen, men konungen
      och hans tron vare utan skuld.»
 10.  Konungen sade: »Om någon säger något åt dig, så för honom till
      mig; han skall sedan icke mer antasta dig.
 11.  Hon sade: »Ja, må konungen tänka på HERREN, sin Gud, så att
      blodshämnaren icke får göra olyckan större, och så att de icke
      förgöra min son.»  Då sade han: »Så sant HERREN lever, icke ett
      hår av din son skall falla på jorden.»
      >4 Mos 35,10 f. 5 Mos. 19,2 f. Jos. 20,1 f.
 12.  Men kvinnan sade: »Låt din tjänarinna tala ännu ett ord till min
      herre konungen.»  Han sade: »Tala.»
 13.  Då sade kvinnan: »Varför är du då så sinnad mot Guds folk?  När
      konungen talar så, då ligger ju däri att han själv bär på skuld,
      eftersom konungen icke låter sin förskjutne son komma tillbaka.
 14.  Vi måste ju alla dö och äro då såsom vatten som spilles på
      jorden, vilket icke kan samlas upp igen.  Men Gud tager icke
      livet bort, utan han tänker ut vad göras kan, för att den
      förskjutne icke må förbliva förskjuten och skild från honom.
      >Ps. 89,49. Hes. 18,23, 32.
 15.  Och att jag nu har kommit för att tala detta till min herre
      konungen, det har skett därför att folket förskräckte mig.  Då
      tänkte din tjänarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhända
      skall konungen uppfylla sin trälinnas önskan.
 16.  Ja, konungen skall lyssna till sin trälinna och rädda mig från
      den mans hand, som vill förgöra både mig och min son från Guds
      arvedel.
 17.  Och din tjänarinna tänkte: Min herre konungens ord skall giva
      mig ro.  Ty min herre konungen är lik Guds ängel däri att han hör
      allt, både gott och ont.  Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.
      >2 Sam. 19,27.

 18.  Då svarade konungen och sade till kvinnan: »Dölj icke för mig
      något av det varom jag nu vill fråga dig.»  Kvinnan sade: »Min
      herre konungen tale.»
 19.  Då sade konungen: »Har icke Joab sin hand med i allt detta?»
      Kvinnan svarade och sade: »Så sant du lever, min herre konung:
      om min Herre konungen talar något, så kan ingen komma undan det,
      vare sig åt höger eller åt vänster.  Ja, det är din tjänare Joab
      som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjänarinnas mun
      allt vad jag har sagt.
 20.  För att giva saken ett annat utseende har din tjänare Joab
      handlat på detta sätt; men min herre liknar i vishet Guds ängel
      och vet allt som sker på jorden.»

 21.  Så sade då konungen till Joab: »Välan, jag vill göra såsom du
      önskar.  Gå nu och för tillbaka den unge mannen Absalom.»
 22.  Då föll Joab ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig och
      välsignade konungen; och Joab sade: »I dag märker din tjänare
      att jag har funnit nåd för dina ögon, min herre konung, eftersom
      konungen uppfyller sin tjänares önskan.»
 23.  Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och förde Absalom
      till Jerusalem.
      >2 Sam. 13,27.
 24.  Men konungen sade: »Han får begiva sig till sitt hus, men han
      får icke komma inför mitt ansikte.  Då begav sig Absalom till
      sitt hus, och kom icke inför konungens ansikte.

 25.  Men i hela Israel fanns ingen så skön man som Absalom, ingen som
      man så mycket prisade: från hans fotblad upp till hans hjässa
      fanns icke något fel på honom
 26.  Och när han lät klippa håret på sitt huvud -- vid slutet av vart
      år lät han klippa det, ty det blev honom då så tungt att han
      måste låta klippa det -- så befanns det, att när man vägde håret
      från hans huvud, då vägde det två hundra siklar, efter
      konungsvikt.
 27.  Och åt Absalom föddes tre söner och en dotter, som fick namnet
      Tamar; hon var en skön kvinna.
      >2 Sam. 18,18

 28.  När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma
      inför konungens ansikte,
 29.  sände han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till
      konungen; men han ville icke komma till honom.  Och han sände
      bud ännu en gång, men han ville ändå icke komma.
 30.  Då sade han till sina tjänare: »I sen att Joab där har ett
      åkerstycke vid sidan av mitt, och på det har han korn; gån nu
      dit och tänden eld därpå.»  Så tände då Absaloms tjänare eld på
      åkerstycket.
 31.  Då stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom:
      »Varför hava dina tjänare tänt eld på mitt åkerstycke?»
 32.  Absalom svarade Joab: »Jag sände ju till dig och lät säga: Kom
      hit, så att jag kan skicka dig till konungen och låta säga:
      'Varför fick jag komma hem från Gesur?  Det hade varit bättre
      för mig, om jag ännu vore kvar där.'  Nu vill jag komma inför
      konungens ansikte; och finnes någon missgärning hos mig, så må
      han döda mig.
 33.  Då gick Joab till konungen och sade honom detta.  Denne kallade
      då till sig Absalom, och han kom till konungen; och han föll ned
      för honom på sitt ansikte och bugade sig till jorden inför
      konungen.  Och konungen kysste Absalom.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/10_14.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free