- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet

               Absaloms stämplingar och uppror.  Davids
                                flykt.

  1.  En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar, därtill
      ock femtio man som löpte framför honom.
      >1 Kon. 1,5.
  2.  Och Absalom plägade bittida om morgonen ställa sig vid sidan av
      vägen som ledde till porten, och så ofta någon då var på väg
      till konungen med en rättssak som han ville hava avdömd, kallade
      Absalom honom till sig och frågade: »Från vilken stad är du?»
      När han då svarade: »Din tjänare är från den och den av Israels
      stammar»,
  3.  sade Absalom till honom: »Din sak är visserligen god och rätt,
      men du har ingen som hör på dig hos konungen.»
  4.  Och Absalom tillade: »Ack om jag bleve satt till domare i
      landet!  Om då var och en som hade någon rätts- och domssak komme
      till mig, så skulle jag skaffa honom rättvisa.»
  5.  Och när någon gick fram för att buga sig för honom, räckte han
      ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
  6.  På detta sätt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo för
      att få någon sak avdömd hos konungen.  Så förledde Absalom
      Israels män.

  7.  Fyrtio år voro nu förlidna, då Absalom en gång sade till
      konungen: »Låt mig begiva mig till Hebron för att där infria det
      löfte som jag har gjort åt HERREN.
  8.  Ty din tjänare gjorde ett löfte, när jag bodde i Gesur i Aram;
      jag sade: 'Om HERREN låter mig komma tillbaka till Jerusalem, så
      vill jag hålla en gudstjänst åt HERREN.'»
      >1 Mos. 28,20 f. 2 Sam. 13.37 f
  9.  Konungen sade till honom: »Gå i frid.»  Då stod han upp och begav
      sig till Hebron.
 10.  Men Absalom sände ut hemliga budbärare till alla Israels stammar
      och lät säga: »När I hören basunen ljuda, så sägen: 'Nu har
      Absalom blivit konung i Hebron.'»
 11.  Och med Absalom hade följt två hundra män från Jerusalem, som
      voro inbjudna och följde med i all oskuld, utan att veta om
      någonting.
 12.  Medan Absalom offrade slaktoffren, sände han också och lät hämta
      giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo.  Och
      sammansvärjningen växte i styrka, och i allt större myckenhet
      gick folket över till Absalom.
      >1 Krön. 27,33.

 13.  Men en budbärare kom till David och sade: »Israels män hava vänt
      sina hjärtan till Absalom.»
 14.  Då sade David till alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i
      Jerusalem: »Upp, låt oss fly, ty ingen annan räddning finnes för
      oss undan Absalom.  Skynden eder åstad, så att han icke med hast
      kommer över oss och för olycka över oss och slår stadens
      invånare med svärdsegg.»
      >Ps. 3,1 f.
 15.  Konungens tjänare svarade konungen: »Till allt vad min herre
      konungen behagar äro dina tjänare redo.
 16.  Då drog konungen ut, och allt hans husfolk följde honom; dock
      lämnade konungen kvar tio av sina bihustrur för att vakta huset.
 17.  Så drog då konungen ut, och allt folket följde honom; men de
      stannade vid Bet-Hammerhak.
 18.  Och alla hans tjänare tågade förbi på sidan om honom, så ock
      alla keretéerna och peletéerna; och alla gatiterna, sex hundra
      man, som hade följt med honom från Gat, tågade likaledes förbi
      framför konungen.
      >2 Sam. 8,18.
 19.  Då sade konungen till gatiten Ittai: »Varför går också du med
      oss?  Vänd om och stanna hos den som nu är konung; du är ju en
      främling och därtill landsflyktig från ditt hem.
 20.  I går kom du; skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss
      på var färd, nu då jag själv går jag vet icke vart?  Vänd
      tillbaka och för dina bröder tillbaka med dig; må nåd och
      trofasthet bevisas eder.»
 21.  Men Ittai svarade konungen och sade: »Så sant HERREN lever, och
      så sant min herre konungen lever: på den plats där min herre
      konungen är, där vill ock din tjänare vara, det må gälla liv
      eller död.»
      >Rut 1,16 f.
 22.  Då sade David till Ittai: »Kom då och drag med.»  Och gatiten
      Ittai drog med jämte alla sina män och alla kvinnor och barn som
      han hade med sig.
 23.  Och hela landet grät högljutt, när allt folket drog fram.  Och
      då nu konungen gick över bäcken Kidron, gick ock allt folket
      över och tog vägen åt öknen.
      >Joh. 18,1.
 24.  Bland de andra såg man ock Sadok jämte alla leviterna, och de
      buro med sig Guds förbundsark; men de satte ned Guds ark --
      varvid också Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket
      hade hunnit draga fram ur staden.
 25.  Då sade konungen till Sadok: »För Guds ark tillbaka in i
      staden.  Om jag finner nåd för HERRENS ögon, låter han mig komma
      tillbaka, så att jag åter får se honom och hans boning.
      >Ps. 27,4.
 26.  Men om han säger så: 'Jag har icke behag till dig' -- se, då är
      jag redo; han göre då med mig såsom honom täckes.»
      >1 Sam. 3,18. 2 Sam. 10,12.
 27.  Och konungen sade till prästen Sadok: »Du är ju siare; vänd
      tillbaka till staden i frid.  Och din son Ahimaas och Ebjatars
      son Jonatan, båda edra söner, må följa med eder.
      >1 Sam. 9,9. 2 Sam. 17,17.
 28.  Se, jag vill dröja vid färjställena i öknen, till dess att ett
      budskap kommer från eder med underrättelser till mig.
 29.  Då förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och
      stannade där.

 30.  Men David gick gråtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud
      ock bara fötter; och allt folket som följde med honom hade ock
      höljt över sina huvuden och gingo ditupp under gråt.
      >2 Sam. 19,4. Est. 6,12. Jer. 14,3 f
 31.  Och när man berättade för David att Ahitofel var med bland dem
      som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: »HERRE, gör
      Ahitofels råd till dårskap.»
      >Jobs 5,12.
 32.  När sedan David hade kommit upp på bergstoppen, där man plägade
      tillbedja Gud, då kom arkiten Husai emot honom, med sönderriven
      livklädnad och med jord på sitt huvud.
 33.  David sade till honom: »Om du går med mig, så bliver du mig till
      besvär.
 34.  Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom:
      'Din tjänare vill jag vara, o konung; jag har förut varit din
      faders tjänare, men nu vill jag vara din tjänare', så kan du
      gagna mig med att göra Ahitofels råd om intet.
      >2 Sam. 17,6 f.
 35.  Där har du ju ock prästerna Sadok och Ebjatar; allt vad du får
      höra från konungens hus må du meddela prästerna Sadok och
      Ebjatar.
 36.  De hava ju ock där sina båda söner hos sig: Sadok har Ahimaas,
      och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I sända mig bud om allt
      vad I fån höra.»
 37.  Så gick då Husai, Davids vän[1], in i staden.  Och jämväl Absalom
      drog in i Jerusalem.

[1]  Se Vän i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/10_15.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free