- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet

                  Striden mellan David och Absalom.
                   Absaloms död.  Davids klagan vid
                           budskapet därom.

  1.  Och David mönstrade sitt folk och satte över- och underhövitsmän
      över dem.
  2.  Därefter lät David folket tåga åstad: en tredjedel under Joabs
      befäl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders,
      befäl, och en tredjedel under gatiten Ittais befäl.  Och konungen
      sade till folket: »Jag vill ock själv draga ut med eder.»
  3.  Men folket svarade: »Du får icke draga ut; ty om vi måste fly,
      aktar ingen på oss, och om hälften av oss bliver dödad, aktar
      man icke heller på oss, men du är nu så god som tio tusen av
      oss.  Därför är det nu bättre att du står redo att komma oss till
      hjälp från staden.
      >2 Sam. 21,17.
  4.  Då sade konungen till dem: »Vad I ansen vara bäst vill jag
      göra.»  Och konungen ställde sig vid sidan av porten, under det
      att allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen.
  5.  Men konungen bjöd Joab, Abisai och Ittai och sade: »Faren nu
      varligt med den unge mannen Absalom.»  Och allt folket hörde huru
      konungen så bjöd alla hövitsmännen angående Absalom.
  6.  Så drog då folket ut på fältet mot Israel, och striden stod i
      Efraims skog.
  7.  Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare, och många
      stupade där på den dagen: tjugu tusen man.
  8.  Och striden utbredde sig över hela den trakten; och skogen
      förgjorde mer folk, än svärdet förgjorde på den dagen.

  9.  Och Absalom kom i Davids tjänares väg.  Absalom red då på sin
      mulåsna; och när mulåsnan kom under en stor terebint med täta
      grenar, fastnade hans huvud i terebinten, så att han blev
      hängande mellan himmel och jord, ty mulåsnan som han satt på
      sprang sin väg.
      >2 Sam. 14,26.
 10.  Och en man fick se det och berättade för Joab och sade: »Jag såg
      där borta Absalom hänga i en terebint.»
 11.  Då sade Joab till mannen som berättade detta för honom: »Om du
      såg det, varför slog du honom då icke strax till jorden?  Jag
      skulle då gärna hava givit dig tio siklar silver och ett bälte.»
 12.  Men mannen svarade Joab: »Om jag ock finge väga upp tusen siklar
      silver i mina händer, skulle jag dock icke vilja uträcka min
      hand mot konungens son, ty konungen bjöd ju dig och Abisai och
      Ittai, så att vi hörde det: 'Tagen vara, I alla, på den unge
      mannen Absalom.'
 13.  Dessutom, om jag lömskt hade förgripit mig på hans liv, så hade
      du säkerligen lämnat mig i sticket, eftersom intet kan förbliva
      dolt för konungen.»
 14.  Joab sade: »Jag vill icke på detta sätt förhala tiden med dig.»
      Därefter tog han tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms
      bröst, medan denne ännu var vid liv, där han hängde under
      terebinten.
 15.  Sedan kommo tio unga män, Joabs vapendragare, ditfram, och av
      dem blev Absalom till fullo dödad.

 16.  Och Joab lät stöta i basunen, och folket upphörde att förfölja
      Israel, ty Joab ville skona folket.
 17.  Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen
      och staplade upp ett mycket stort stenröse över honom.  Men
      hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
      >Jos. 7,26. 8,29.
 18.  Och Absalom hade, medan han ännu levde, låtit resa åt sig en
      stod som står i Konungsdalen; ty han tänkte: »Jag har ingen son
      som kan bevara mitt namns åminnelse.  Den stoden hade han
      uppkallat efter sitt namn, och den heter ännu i dag Absaloms
      minnesvård.
      >1 Mos. 14,17. 2 Sam. 14,27.

 19.  Och Ahimaas, Sadoks son, sade: »Låt mig skynda åstad och
      förkunna för konungen glädjebudskapet att HERREN har dömt honom
      fri ifrån hans fienders hand.»
 20.  Men Joab svarade honom: »I dag bliver du ingen glädjebudbärare;
      en annan dag må du förkunna glädjebudskap, men denna dag
      förkunnar du icke något glädjebudskap, eftersom nu konungens son
      är död.»
 21.  Därefter sade Joab till en etiopier: »Gå och berätta för
      konungen vad du har sett.»  Då föll etiopiern ned för Joab och
      skyndade därpå åstad.
 22.  Men Ahimaas, Sadoks son; sade ännu en gång till Joab: »Låt också
      mig, vad än må ske, få skynda åstad, efter etiopiern.»  Joab
      sade: »Varför vill du skynda åstad, min son, då detta ju icke
      kan vara ett glädjebudskap som skaffar dig någon lön?»
 23.  Han svarade: »Vad än må ske vill jag skynda åstad.»  Då sade han
      till honom: »Så skynda då.»  Och Ahimaas skyndade åstad och tog
      vägen över Jordanslätten och hann om etiopiern.

 24.  Under tiden satt David inne i porten.  Och väktaren gick upp på
      porttaket invid muren; när han där lyfte upp sina ögon, fick han
      se en man komma ensam springande.
 25.  Väktaren ropade och förkunnade det för konungen.  Då sade
      konungen: »Är han ensam, så har han ett glädjebudskap att
      kungöra.»  Och han kom allt närmare.
 26.  Därefter fick väktaren se en annan man komma springande; då
      ropade väktaren till portvaktaren och sade: »Nu ser jag åter en
      man komma ensam springande.»  Konungen sade: »Denne är ock en
      glädjebudbärare.»
 27.  Och väktaren sade: »Efter sitt sätt att springa tyckes mig den
      förste vara Ahimaas, Sadoks son.»  Då sade konungen: »Det är en
      god man; han kommer säkerligen med ett gott glädjebudskap.»

 28.  Och Ahimaas ropade och sade till konungen: »Allt väl!»  Därefter
      föll han ned till Jorden på sitt ansikte inför konungen och
      sade: »Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de
      människor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!»
 29.  Då frågade konungen: »Står det väl till med den unge mannen
      Absalom?»  Ahimaas svarade: »Jag såg en stor hop folk, när Joab
      avsände konungens andre tjänare och mig, din tjänare; men jag
      vet icke vad det var.»
 30.  Konungen sade: »Gå åt sidan och ställ dig där.»  Då gick han åt
      sidan och blev stående där
 31.  Just då kom etiopiern.  Och etiopiern sade: »Mottag, min herre
      konung, det glädjebudskapet att HERREN i dag har dömt dig fri
      ifrån alla de mäns hand, som hava rest sig upp mot dig.»
 32.  Konungen frågade etiopiern: »Står det väl till med den unge
      mannen Absalom?»  Etiopiern svarade: »Må det så gå med min herre
      konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig för att
      göra dig ont, såsom det har gått med den unge mannen.
 33.  Då blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över
      porten och grät.  Och under det att han gick, ropade han så: »Min
      son Absalom, min son, min son Absalom!  Ack, att jag hade fått dö
      i ditt ställe!  Absalom, min son, min son!»
      >2 Sam. 19,4.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/10_18.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free