Bibeln / Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Davids sista ord.  Förteckning på hans
                               hjältar.

  1.  Dessa voro Davids sista ord:

        Så säger David, Isais son,
        så säger den man som blev högt upphöjd,
        Jakobs Guds smorde,
        Israels ljuvlige sångare:
  2.    HERRENS Ande har talat genom mig,
        och hans ord är på min tunga;
      >Matt. 22,43. Apg. 1,16.
  3.    Israels Gud har så sagt,
        Israels klippa har så talat till mig:
        »Den som råder över människorna rätt,
        den som råder i Guds fruktan,
  4.    han är lik morgonens ljus,
          när solen går upp,
          en morgon utan moln,
        då jorden grönskar
          genom solsken efter regn.
      >Job 22,28. Ps. 97,11.

  5.    Ja, är det icke så
          med mitt hus inför Gud?
        Han har ju upprättat med mig
          ett evigt förbund,
        i allo stadgat och betryggat.
        Ja, visst skall han låta
          all frälsning och glädje
          växa upp åt mig.
      >2 Sam. 7,12 f.

  6.    Men de onda äro allasammans
          lika bortkastade törnen,
        som man ej vill taga i med handen.
  7.    Och måste man röra vid dem,
        så rustar man sig
          med järn och med spjutskaft,
        och bränner sedan upp dem
          i eld på stället.

  8.  Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en
      takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt
      spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.
      >1 Krön. 11,10 f.
  9.  Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
      ahoait.  Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de
      blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till
      strid; Israels män drogo sig då tillbaka.
      >1 Krön. 27,4.
 10.  Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att
      hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid
      svärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen.  Sedan
      hade folket allenast att vända om och följa med honom för att
      plundra.
 11.  Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit.  En gång
      hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel
      skara.  Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter.  Och
      folket flydde för filistéerna.
 12.  Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och
      slog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.

 13.  En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo
      vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
      filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
      >1 Sam. 22,1. 2 Sam. 5,18.
 14.  Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
      fanns i Bet-Lehem.
 15.  Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva
      mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
 16.  Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och
      hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
      och buro det till David.  Men han ville icke dricka det, utan göt
      ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.
 17.  Han sade nämligen: »Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta!
      Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för
      sina liv?»  Och han ville icke dricka det.  Sådana ting hade de
      tre hjältarna gjort.

 18.  Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre
      andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade
      blivit slagna.  Och han hade ett stort namn bland de tre.
 19.  Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal,
      och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom
      han dock icke.
 20.  Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
      segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
      och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
      lejonet i brunnen.
 21.  Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att
      skåda.  Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
      mot honom, väpnad allenast med sin stav.  Och han ryckte spjutet
      ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.
 22.  Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
      stort namn bland de tre hjältarna.
 23.  Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre
      första kom han icke.  Och David insatte honom i sin livvakt.

 24.  Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son,
      från Bet-Lehem;
      >1 Krön. 27,7.
 25.  haroditen Samma; haroditen Elika;
 26.  peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
      >1 Krön. 27,9 f.
 27.  anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
 28.  ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
      >1 Krön. 27,13
 29.  netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i
      Benjamins barns stam;
 30.  Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar;
      >1 Krön. 27,14.
 31.  arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
 32.  saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
 33.  harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
 34.  Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam,
      Ahitofels son;
      >2 Sam. 15,12.
 35.  Hesro från Karmel; arabiten Paarai;
 36.  Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani;
 37.  ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab,
      Serujas son;
 38.  jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
 39.  hetiten Uria.

      Tillsammans utgjorde de trettiosju.
      >2 Sam. 11,3, 6 f.