- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Konungaboken, 8 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Konungaboken, 8 Kapitlet

               Herrens ark föres in i templet.  Templet
                               inviges.

  1.  Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen
      för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till konung
      Salomo i Jerusalem, för att hämta HERRENS förbundsark upp från
      Davids stad, det är Sion.
      >2 Sam. 5,9. 2 Krön. 5,2 f.
  2.  Så församlade sig då till konung Salomo alla Israels män under
      högtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden.
  3.  När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfte
      prästerna upp arken.
  4.  Och de hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet ditupp, jämte
      alla heliga föremål som funnos i tältet; prästerna och leviterna
      hämtade det ditupp.
      >4 Mos. 4,15.
  5.  Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels hela
      menighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvid
      småboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kunde
      täljas eller räknas.
      >2 Sam. 6,13.
  6.  Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats i
      husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
      vingar.
      >2 Mos. 26,33 f.
  7.  Ty keruberna bredde ut sina vingar fram över den plats där arken
      stod, så att arken och dess stänger ovantill betäcktes av
      keruberna.
  8.  Och stängerna voro så långa, att deras ändar väl kunde ses från
      helgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga längre
      ute.  Och de hava blivit kvar där ända till denna dag.
  9.  I arken fanns intet annat än de två stentavlor som Mose hade
      lagt ned däri vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels
      barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
      >2 Mos. 25,16, 21. Hebr. 9,4.

 10.  Men när prästerna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
      HERRENS hus,
      >2 Mos. 40,34. 4 Mos. 9,15.
 11.  så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra
      tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.
      >2 Krön. 7,1 f.
 12.  Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
      >2 Mos. 19,9. 20,21. 3 Mos. 16,2. 5 Mos. 4,11. 2 Krön. 6,1 f.
 13.  Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där
      du må förbliva till evig tid.»
 14.  Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
      församling, under det att Israels hela församling förblev
      stående.
 15.  Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
      fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
      sade:
 16.  'Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har
      jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
      den bygga ett hus där mitt namn skulle vara; men David har jag
      utvalt till att råda över mitt folk Israel.'
      >2 Sam. 7,6, 13.
 17.  Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
      HERRENS, Israels Guds, namn;
      >2 Sam. 7,2. 1 Krön. 17,1 28,2.
 18.  men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att
      bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
      du har detta i sinnet;
 19.  dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
      utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'
      >2 Sam. 7,12 f
 20.  Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
      min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
      HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
      namn.
 21.  Och där har jag tillrett ett rum för arken, i vilken förvaras
      det förbund som HERREN slöt med våra fäder, när han förde dem ut
      ur Egyptens land.»

 22.  Därefter trädde Salomo fram för HERRENS altare inför Israels
      hela församling, och uträckte sina händer mot himmelen
 23.  och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, uppe i
      himmelen eller nere på jorden, du som håller förbund och bevarar
      nåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt
      hjärta,
 24.  du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
      vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
      såsom nu har skett.
 25.  Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
      David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
      komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
      dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
      inför mig, såsom du har vandrat inför mig.'
      >1 Kon. 2,4.
 26.  Så låt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
      tjänare David, min fader, bliva sanna.
 27.  Men kan då Gud verkligen bo på jorden?  Himlarna och himlarnas
      himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus som
      jag har byggt!
      >2 Krön. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
      >Apg. 7,48 f. 17,24.

 28.  Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
      Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare nu
      uppsänder till dig,
 29.  och låter dina ögon natt och dag vara öppna och vända mot detta
      hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara där'
      -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd mot
      denna plats.
      >2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,11. 1 Kon. 9,3. 2 Kon. 21,4.
 30.  Ja, hör på den åkallan som din tjänare och ditt folk Israel
      uppsända, vända mot denna plats.  Må du höra den och låta den
      komma upp till himmelen, där du bor; och när du hör, så må du
      förlåta.

 31.  Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
      och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
      altare i detta hus,
      >2 Mos. 22,10 f.
 32.  må du då höra det i himmelen och utföra ditt verk och skaffa
      dina tjänare rätt, i det att du dömer den skyldige skyldig och
      låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
      den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

 33.  Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att de
      hava syndat mot dig, men de omvända sig till dig och prisa ditt
      namn och bedja och åkalla dig i detta hus,
 34.  må du då höra det i himmelen och förlåta ditt folk Israels synd
      och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt
      deras fäder.

 35.  Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför
      att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
      plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du
      bönhör dem,
 36.  må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt
      folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de
      skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som
      du har givit åt ditt folk till arvedel.

 37.  Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot eller
      rost, om gräshoppor eller gräsmaskar komma, om fienden tränger
      folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan
      plåga eller sjukdom kommer, vilken det vara må,
 38.  och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,
      vilken det vara må, eller från hela ditt folk Israel, när de var
      för sig känna plågan därav i sitt hjärta och så uträcka sina
      händer mot detta hus,
 39.  må du då höra det i himmelen, där du bor, och förlåta och utföra
      ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
      gärningar, eftersom du känner hans hjärta -- ty du allena känner
      alla människors hjärtan --
      >1 Sam. 16,7. 1 Krön. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
 40.  på det att de alltid må frukta dig, så länge de leva i det land
      som du har givit åt våra fäder.

 41.  Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer
      ifrån fjärran land för ditt namns skull
 42.  -- ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din
      starka hand och din uträckta arm -- om någon sådan kommer och
      beder, vänd mot detta hus,
 43.  må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom
      främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna
      ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och
      förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt
      namn.
      >Jes. 56,6 f. Matt. 21,13.
 44.  Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, på den väg du
      sänder dem, och de då bedja till HERREN, vända i riktning mot den
      stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt
      ditt namn,
 45.  må du då i himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem
      rätt.

 46.  Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke
      syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens
      våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till
      fiendens land, fjärran eller nära,
      >Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
 47.  men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och
      omvända sig och åkalla dig i landet där man håller dem fångna
      och säga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
      ogudaktiga',
      >Dan. 9,5 f.
 48.  om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin
      själ, i sina fienders land -- deras som hava fört dem i
      fångenskap -- och bedja till dig, vända i riktning mot sitt
      land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som
      du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
      >Dan. 6,10 f.
 49.  må du då i himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan och
      skaffa dem rätt
 50.  och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
      överträdelser som de hava begått mot dig, och låta dem finna
      barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att dessa
      förbarma sig över dem.
 51.  Ty de äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur
      Egypten, den smältugnen.
      >2 Mos 1,11, 14. 5 Mos. 4,20.
 52.  Ja, låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares och
      ditt folk Israels åkallan, så att du hör på dem, så ofta de ropa
      till dig.
      >Ps. 121,4
 53.  Ty du har själv avskilt dem åt dig till arvedel bland alla folk
      på Jorden, såsom du talade genom din tjänare Mose, när du förde
      våra fäder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.»
      >2 Mos. 19,5. 5 Mos. 7,6. 14,2.

 54.  När Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och åkalla
      HERREN, stod han upp från HERRENS altare, där han hade legat på
      sina knän med händerna uträckta mot himmelen,
 55.  och trädde fram och välsignade Israels hela församling med hög
      röst och sade:
      >2 Sam. 6,18.
 56.  »Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
      såsom han har sagt!  Alls intet har uteblivit av allt det goda
      som han lovade genom sin tjänare Mose.
      >5 Mos. 12,10. Jos. 21,45. 23,14.
 57.  Så vare då HERREN, vår Gud, med oss, såsom han har varit med
      våra fäder.  Han må icke övergiva oss och förskjuta oss,
 58.  utan böja våra hjärtan till sig, så att vi alltid vandra på hans
      vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, dem som han har
      givit våra fäder.
 59.  Och må dessa mina ord, med vilka jag har bönfallit inför HERRENS
      ansikte, vara nära HERREN, vår Gud, dag och natt, så att han
      skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel, efter
      var dags behov;
 60.  på det att alla folk på jorden må förnimma att HERREN är Gud,
      och ingen annan.
      >5 Mos. 4,35, 39.
 61.  Och må edra hjärtan vara hängivna åt HERREN, vår Gud, så att I
      alltjämt vandren efter hans stadgar och hållen hans bud, såsom I
      nu gören.»

 62.  Och konungen jämte hela Israel offrade slaktoffer inför HERRENS
      ansikte.
      >2 Krön. 7,4 f.
 63.  Till det tackoffer som Salomo offrade åt HERREN tog han tjugutvå
      tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av småboskapen.  Så
      invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
 64.  På samma dag helgade konungen den mellersta delen av förgården
      framför HERRENS hus, ty där offrade han brännoffret, spisoffret
      och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
      inför HERRENS ansikte, var för litet för att brännoffret,
      spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
      där.

 65.  Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden, och med honom hela
      Israel -- en stor församling ifrån hela landet, allt ifrån det
      ställe där vägen går till Hamat ända till Egyptens bäck -- inför
      HERRENS, vår Guds, ansikte i sju dagar och åter sju dagar,
      tillsammans fjorton dagar.
      >2 Krön. 7,8 f.
 66.  På åttonde dagen lät han folket gå, och de togo avsked av
      konungen.  Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av glädje och
      fröjd över allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjänare
      David och sitt folk Israel.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/11_08.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free