- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Konungaboken, 11 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Konungaboken, 11 Kapitlet

                 Salomos gemåler och bihustrur; hans
                avfall från Herren.  Uppror mot Salomo;
                     Ahias profetia.  Salomos död.

  1.  Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska
      kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
      sidoniskor och hetitiskor,
  2.  kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
      »I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig
      med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att
      avfalla till deras gudar.»  Till dessa höll sig Salomo och
      älskade dem.
      >2 Mos. 34,16. 5 Mos. 7,3 f. 17,17.
  3.  Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur.
      Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall.
  4.  Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att
      avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev
      hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta
      hade varit.
  5.  Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
      Milkom, ammoniternas styggelse.
      >Dom. 2,13. 2 Kon. 23,13.
  6.  Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i
      allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.
  7.  Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas
      styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok,
      Ammons barns styggelse.
      >4 Mos. 21,29. 2 Kon. 23,13.
  8.  På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att
      de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar.

  9.  Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade
      avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade
      uppenbarat sig för honom,
      >1 Kon. 3,5. 9,2.
 10.  och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak,
      att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som
      han icke hade hållit.
      >1 Kon. 6,12.
 11.  Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och
      eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag
      har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt
      din tjänare.
      >1 Sam. 15,28. 28,17. 1 Kon. 12,15 f. 14,8,
 12.  Men för din fader Davids skull vill jag icke göra detta i din
      tid; först ur din sons hand skall jag rycka det.
 13.  Dock skall jag icke rycka hela riket ifrån honom, utan en stam
      skall jag giva åt din son, för min tjänare Davids skull och för
      Jerusalems skull, som jag har utvalt.»

 14.  Och HERREN lät en motståndare till Salomo uppstå i edoméen
      Hadad.  Denne var av konungasläkten i Edom.
 15.  Ty när David var i strid med Edom, och härhövitsmannen Joab drog
      upp för att begrava de slagna och därvid förgjorde allt mankön i
      Edom
      >2 Sam. 8,14. 1 Krön. 18,12 f.
 16.  -- ty Joab och hela Israel stannade där i sex månader, till dess
      att han hade utrotat allt mankön i Edom --
 17.  då flydde Adad jämte några edomeiska män som hade varit i hans
      faders tjänst, och de togo vägen till Egypten; Hadad var då en
      ung gosse.
 18.  De begav sig åstad från Midjan och kommo till Paran; och de togo
      folk med sig från Paran och kommo så till Egypten, till Farao,
      konungen i Egypten.  Denne gav honom ett hus och anslog ett
      underhåll åt honom och gav honom land.
 19.  Och Hadad fann mycken nåd för Faraos ögon, så att denne gav
      honom till hustru en syster till sin gemål, en syster till
      drottning Tapenes.
 20.  Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och
      Tapenes lät avvänja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
      Faraos hus bland Faraos söner.
 21.  Då nu Hadad i Egypten hörde att David hade gått till vila hos
      sina fäder, och att härhövitsmannen Joab var död, sade han till
      Farao: »Låt mig fara hem till mitt land.»
 22.  Men Farao sade till honom: »Vad fattas dig här hos mig, eftersom
      du vill fara till ditt land?»  Han svarade: »Hindra mig icke,
      utan låt mig gå.

 23.  Och Gud lät ännu en motståndare till honom uppstå i Reson,
      Eljadas son, som hade flytt ifrån sin herre, Hadadeser, konungen
      i Soba.
 24.  När David sedan anställde blodbadet ibland dem, samlade denne
      folk omkring sig och blev hövitsman för en strövskara; dessa
      drogo därefter till Damaskus och slogo sig ned där och gjorde
      sig till herrar i Damaskus.
      >2 Sam. 8,3 f. 10,18.
 25.  Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motståndare och
      gjorde det skada, han såväl som Hadad.  Han avskydde Israel; och
      han blev konung över Aram.
 26.  Och en av Salomos tjänare hette Jerobeam; han var son till
      Nebat, en efraimit, från Sereda, och hans moder hette Seruga och
      var änka.  Denne reste sig upp mot konungen.
      >2 Krön. 13,6.
 27.  Orsaken varför han reste sig upp mot konungen var
      följande.  Salomo byggde då på Millo; han ville befästa det
      blottade stället på sin fader Davids stad.
      >2 Sam. 5,7, 9. 1 Kon. 9,15, 24.
 28.  Nu var Jerobeam en dugande man; och då Salomo såg att den unge
      mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det
      arbete som ålåg Josefs hus.
 29.  Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut
      ur Jerusalem; då kom profeten Ahia från Silo emot honom på
      vägen, där han gick klädd i en ny mantel; och de båda voro
      ensamma på fältet.
 30.  Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade på sig och
      ryckte sönder den i tolv stycken.
 31.  Därefter sade han till Jerobeam: »Tag här tio stycken för
      dig.  Ty så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket
      ur Salomos hand och giva tio av stammarna åt dig;
 32.  den ena stammen skall han få behålla för min tjänare Davids
      skull och för Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur
      alla Israels stammar.
      >Ps. 132,11 f.
 33.  Så skall ske, därför att de hava övergivit mig och tillbett
      Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,
      Ammons barns gud, och icke vandrat på mina vägar och icke gjort
      vad rätt är i mina ögon, efter mina stadgar och rätter, såsom
      hans fader David gjorde.
 34.  Dock skall jag icke taga ifrån honom själv det samlade riket,
      utan jag vill låta honom förbliva furste, så länge han lever,
      för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han
      höll mina bud och stadgar.
 35.  Men från hans son skall jag taga konungadömet och giva det åt
      dig, nämligen de tio stammarna.
 36.  En stam skall jag giva åt hans son, så att min tjänare David
      alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som
      jag har utvalt åt mig, till att där fästa mitt namn.
      >2 Sam. 21,17. 1 Kon. 15,4. 2 Kon. 8,19.  2 Krön. 21,7.
      >Ps. 132,17. Ords. 13,9.
 37.  Dig vill jag alltså taga och vill låta dig regera över allt vad
      dig lyster; du skall bliva konung över Israel.
 38.  Om du nu hörsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar på mina
      vägar och gör vad rätt är i mina ögon, så att du håller mina
      stadgar och bud, såsom min tjänare David gjorde, så skall jag
      vara med dig och bygga åt dig ett hus som bliver beståndande,
      såsom jag byggde ett hus åt David, och jag skall giva Israel åt
      dig.  --
      >1 Kon. 3,14. 9,4.
 39.  Ja, för den sakens skull skall jag ödmjuka Davids säd, dock icke
      för alltid.»

 40.  Och Salomo sökte tillfälle att döda Jerobeam; men Jerobeam stod
      upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten.  Och
      han stannade i Egypten till Salomos död.

 41.  Vad nu mer är att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om
      hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krönika.
      >2 Krön. 9,29 f.
 42.  Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio
      år.
 43.  Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begraven i sin
      fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung efter
      honom.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/11_11.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free