Bibeln / Första Konungaboken, 19 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Första Konungaboken, 19 Kapitlet

               Elias flykt och uppenbarelse vid Horeb.
                           Elias kallelse.

  1.  Men när Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och
      huru han hade dräpt alla profeterna med svärd,
      >1 Kon 18,40.
  2.  Sände Isebel en budbärare till Elia och lät säga: »Gudarna
      straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid
      låter det gå med ditt liv såsom det gick med alla dessas liv.»
  3.  När han förnam detta, stod han upp och begav sig i väg för att
      rädda sitt liv, och han kom så till Beer-Seba, som hör till Juda;
      där lämnade han kvar sin tjänare.
  4.  Men själv gick han ut i öknen en dagsresa.  Där satte han sig
      under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är
      nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina
      fäder.»
      >Jon. 4,3. Tob. 3,6.
  5.  Därefter lade han sig att sova under en ginstbuske.  Men se, då
      rörde en ängel vid honom och sade till honom: »Stå upp och ät.»
  6.  När han då såg upp, fick han vid sin huvudgärd se ett bröd,
      sådant som bakas på glödande stenar, och ett krus med
      vatten.  Och han åt och drack och lade sig åter ned.
  7.  Men HERRENS ängel rörde åter vid honom, för andra gången, och
      sade: »Stå upp och ät, ty eljest bliver vägen dig för lång.»
  8.  Då stod han upp och åt och drack, och gick så, styrkt av den
      maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg
      Horeb.
      >2 Mos. 3,1 f.  24,18. 34,28. 5 Mos 10,4. Matt. 4,2.
  9.  Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

      Då kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du
      här, Elia?»
 10.  Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud.  Ty
      Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren
      och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de
      stå efter att taga mitt liv.»
      >1 Kon. 18,4, 22. Rom. 11,2 f.
 11.  Han sade: »Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.»  Då gick
      HERREN fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss
      berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var
      HERREN i stormen.  Efter stormen kom en jordbävning; men icke var
      HERREN i jordbävningen.
      >2 Mos. 34,6. Apg. 2,2.
 12.  Efter jordbävningen kom en eld; men icke var HERREN i elden.
      Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
 13.  Så snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln
      och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.  Då kom en
      röst till honom och sade: »Vad vill du här, Elia?»
      >2 Mos. 3,6.
 14.  Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud.
      Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina
      altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar,
      och de stå efter att taga mitt liv.»
 15.  HERREN sade till honom: »Gå nu tillbaka igen, och tag vägen till
      Damaskus' öken, och gå in och smörj Hasael till konung över
      Aram.
      >2 Kon. 8,13.
 16.  Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över
      Israel.  Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa,
      Safats son, från Abel-Mehola.
      >2 Kon. 9,1 f.
 17.  Och så skall ske: den som kommer undan Hasaels svärd, honom
      skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom
      skall Elisa döda.
      >2 Kon. 9,14 f.
 18.  Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de
      knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har
      givit honom hyllningskyss.»
      >Job 31,27. Hos. 13,2. Rom. 11,4.

 19.  När han sedan gick därifrån, träffade han på Elisa, Safats son,
      som höll på att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och
      själv körde han det tolfte paret.  Och Elia gick fram till honom
      och kastade sin mantel över honom.
      >2 Kon. 2,13 f.
 20.  Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »Låt mig
      först få kyssa min fader och min moder, så vill jag sedan följa
      dig.»  Han sade till honom: »Välan, du må gå tillbaka igen; du
      vet ju vad jag har gjort med dig.»
      >Luk. 9,61.
 21.  Då lämnade han honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar
      och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött;
      detta gav han åt folket, och de åto.  Därefter stod han upp och
      följde Elia och blev hans tjänare.