- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Konungaboken, 6 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                    Andra Konungaboken, 6 Kapitlet

                Elisa och den tappade yxan.  Kriget med
               araméerna.  Deras här slagen av Elisa med
                   blindhet.  Svår hungersnöd i det
               belägrade Samaria.  Profetia om räddning.

  1.  Profetlärjungarna sade till Elisa: »Se, rummet där vi sitta
      inför dig är för trångt för oss.»
      >2 Kon. 4,38.
  2.  Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sin
      timmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus att
      sitta i.»  Han svarade: »Gån åstad.»
  3.  Men en av dem sade: »Värdes själv gå med dina tjänaren.»  Han
      varade: »Ja, jag skall gå med.»
  4.  Så gick han med dem.  Och när de kommo till Jordan, begynte de
      hugga ned träd.
  5.  Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll
      yxjärnet i vattnet.  Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, min
      herre, yxan var ju lånad.»
  6.  Gudsmannen frågade: »Var föll den i?»  Och han visade honom
      stället.  Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där
      och fick så järnet att flyta upp.
  7.  Sedan sade han: »Tag nu upp det.»  Då räckte mannen ut sin hand
      och tog det.

  8.  Och konungen i Aram låg i krig med Israel.  Men när han rådförde
      sig med sina tjänare och sade: »På det och det stället vill jag
      lägra mig»,
  9.  då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: »Tag
      dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna
      ligga där.»
 10.  Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hade
      angivit för honom och varnat honom för; och han tog sig till
      vara där.  Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.
 11.  Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till
      sig sina tjänare och sade till dem: »Kunnen I icke säga mig vem
      av de våra det är som håller med Israels konung?»
 12.  Då svarade en av hans tjänare: »Icke så, min herre konung; men
      Elisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord som
      du talar i din sovkammare.»
 13.  Han sade: »Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan
      sända åstad och gripa honom.»  Och man berättade för honom att
      han var i Dotan.

 14.  Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo
      dit om natten och omringade staden.
 15.  När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick
      ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden
      med hästar och vagnar.  Då sade tjänaren till honom: »Ack, min
      herre, huru skola vi nu göra?»
 16.  Han svarade: »Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de
      som äro med dem.»
      >2 Krön. 32,7. 1 Joh. 4,4.
 17.  Och Elisa bad och sade: »HERRE, öppna hans ögon, så att han
      ser.»  Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att
      berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring
      Elisa.
      >1 Mos. 32,1 f. 2 Kon. 2,11 f. 13,14. Ps. 34,8.

 18.  När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:
      »Slå detta folk med blindhet.»  Då slog han dem med blindhet,
      såsom Elisa bad.
      >1 Mos. 19,11.
 19.  Och Elisa sade till dem: »Detta är icke den rätta vägen eller
      den rätta staden.  Följen mig, så skall jag föra eder till den
      man som I söken.»  Därefter förde han dem till Samaria.
 20.  Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: »HERRE, öppna dessas
      ögon, så att de se.»  Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingo
      se att de voro mitt i Samaria.
 21.  När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: »Skall jag
      hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?»
 22.  Han svarade: »Du skall icke hugga ned dem.  Du plägar ju icke ens
      hugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd och
      båge.  Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta och
      dricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen»
 23.  Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit och
      druckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen.  Sedan
      kommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.

 24.  Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela
      sin här och drog upp och belägrade Samaria.
 25.  Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så stor
      hungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ett
      åsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.
 26.  Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade en
      kvinna till honom och sade: »Hjälp, min herre konung!»
 27.  Han svarade: »Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jag
      kunna skaffa hjälp åt dig?  Från logen eller från vinpressen?»
 28.  Och konungen frågade henne: »Vad fattas dig?»  Hon svarade:
      »Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få äta
      honom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'
      >3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53, 57. Klag. 4,10.
 29.  Så kokade vi min son och åto upp honom.  Nästa dag sade jag till
      henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.'  Men då
      gömde hon undan sin son.»
 30.  När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där
      han gick på muren.  Då fick folket se att han hade säcktyg
      inunder, närmast kroppen.
 31.  Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,
      Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»
      >1 Kon. 19,2.

 32.  Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt i
      sitt hus och de äldste sutto där hos honom.  Men innan den
      utskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: »Sen I
      huru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud?
      Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickade
      kommer; och spärren så vägen för honom med den.  Jag hör nu ock
      ljudet av hans herres steg efter honom.»
 33.  Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned till
      honom.  Och denne sade: »Se, detta är en olycka som kommer från
      HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?»
      >1 Kon. 21,19.
7:1.  [1]
7:2.  [1]

[1]  2 Kon 7:1--2 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/12_06.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free