1. Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon
vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel,
så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»
2. Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då
gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på
himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall
få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»
Andra Konungaboken, 7 Kapitlet
De spetälska vid Samarias stadsport.
Araméernas flykt. Tvivlarens straff.
3. Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa
sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess
vi dö?»
>3 Mos 13,46.
4. Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i
staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock
dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss
leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»
5. Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas
läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se,
då fanns ingen människa där.
6. Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i
araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade
sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot
oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola
komma över oss.»
>Jes. 13,4.
7. Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det
stod; de hade flytt för att rädda sina liv.
8. När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i
ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och
kläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände de
tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns,
och gingo så bort och gömde det.
9. Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. I
dag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga och
vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det
tillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå och
berätta detta i konungens hus.
10. Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och
berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men
där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa
hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och
tälten såsom de pläga stå.»
11. Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man
förkunnade det också inne i konungens hus.
12. Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag
vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De veta
att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och
gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss
levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in
i staden.»
13. Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de
återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne -- det
skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter
som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen
av israeliter som redan hava omkommit -- och låt oss sända åstad
och se efter.»
14. Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem
åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen
efter.»
15. Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var
full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån
sig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och
berättade detta för konungen.
16. Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick
man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått
korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.
17. Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade
av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men
folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med
gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till
honom.
18. Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid
skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och
likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,
19. då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde
fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Då
sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke
få äta därav.»
20. Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i
porten.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/12_07.html