- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Konungaboken, 7 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
  1.  Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord.  Så säger HERREN: I morgon
      vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel,
      så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»
  2.  Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då
      gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på
      himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?»  Han sade: »Du skall
      få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»

                    Andra Konungaboken, 7 Kapitlet

                 De spetälska vid Samarias stadsport.
                 Araméernas flykt.  Tvivlarens straff.

  3.  Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män.  Dessa
      sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess
      vi dö?»
      >3 Mos 13,46.
  4.  Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i
      staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock
      dö.  Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss
      leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»
  5.  Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas
      läger.  Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se,
      då fanns ingen människa där.
  6.  Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i
      araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade
      sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot
      oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola
      komma över oss.»
      >Jes. 13,4.
  7.  Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
      övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det
      stod; de hade flytt för att rädda sina liv.
  8.  När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i
      ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och
      kläder, och gingo så bort och gömde det.  Sedan vände de
      tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns,
      och gingo så bort och gömde det.
  9.  Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt.  I
      dag kunna vi frambära ett glädjebudskap.  Men om vi nu tiga och
      vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det
      tillräknas oss såsom missgärning.  Välan då, låt oss gå och
      berätta detta i konungens hus.
 10.  Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och
      berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men
      där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa
      hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och
      tälten såsom de pläga stå.»
 11.  Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man
      förkunnade det också inne i konungens hus.
 12.  Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag
      vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss.  De veta
      att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och
      gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss
      levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in
      i staden.»
 13.  Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de
      återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne -- det
      skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter
      som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen
      av israeliter som redan hava omkommit -- och låt oss sända åstad
      och se efter.»
 14.  Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem
      åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen
      efter.»
 15.  Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var
      full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån
      sig, när de hastade bort.  Och de utskickade kommo tillbaka och
      berättade detta för konungen.
 16.  Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick
      man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått
      korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.

 17.  Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade
      av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men
      folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med
      gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till
      honom.
 18.  Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid
      skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och
      likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,
 19.  då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde
      fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?»  Då
      sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke
      få äta därav.»
 20.  Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i
      porten.


Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/12_07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free