Andra Konungaboken, 9 Kapitlet
Jehu smörjes och utropas till konung.
Han dödar Joram, Ahasja och Isebel.
1. Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade
till honom: »Omgjorda dina länder och tag denna oljeflaska med
dig, och gå till Ramot i Gilead.
2. Och när du har kommit dit, så sök upp Jehu, son till Josafat,
son till Nimsi, och gå in och bed honom stå upp, där han sitter
bland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.
>1 Kon. 19,16.
3. Tag så oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: 'Så
säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Öppna
sedan dörren och fly, utan att dröja.»
4. Så gick då den unge mannen, profetens tjänare, åstad till Ramot
i Gilead.
5. Och när han kom dit, fick han se härens hövitsmän sitta där. Då
sade han: »Jag har ett ärende till dig, hövitsman.» Jehu
frågade: »Till vem av oss alla här?» Han svarade: »Till dig
själv, hövitsman.»
6. Då stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan på hans
huvud och sade till honom: »Så säger HERREN Israels Gud: Jag har
smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.
>2 Krön. 22,7.
7. Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på
Isebel hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENS
tjänares blod.
>1 Kon 18,4. 19,10.
8. Och Ahabs hela hus skall förgås jag skall utrota allt mankön av
Ahab hus, både små och stora i Israel.
>1 Kon. 14,10. 21,21 f.
9. Och jag skall göra med Ahab hus såsom jag gjorde med Jerobeams,
Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
hus.
>1 Kon. 15,29. 16,3, 11.
10. Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och
ingen skall begrava henne.» Därefter öppnade han dörren och
flydde.
11. När sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade man
honom: »Allt står väl rätt till? Varför kom denne vanvetting
till dig?» Han svarade dem: »I kännen ju den mannen och hans
tal.»
>Jer. 29,26 f. Hos. 9,7.
12. Men de sade: »Du vill bedraga oss; säg oss sanningen.» Då sade
han: »Så och så talade han till mig och sade: 'Så säger HERREN:
Jag har smort dig till konung över Israel.'»
13. Strax tog då var och en av dem sin mantel och lade den under
honom på själva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehu
har blivit konung.»
>Matt. 21,8.
14. Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
sammansvärjning mot Joram. (Joram hade då med hela Israel legat
vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen i
Aram;
15. men själv hade konung Joram vänt tillbaka, för att i Jisreel
låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom
under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
»Om I så viljen, så låten ingen slippa ut ur staden, som kan gå
åstad och berätta detta i Jisreel.»
>2 Kon. 8,28 f.
16. Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg
sjuk där; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för att
besöka Joram.
17. När nu väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehus
skara, då han kom, sade han: »Jag ser en skara.» Då bjöd Joram
att man skulle taga en ryttare och sända honom dem till mötes
och låta honom fråga om allt stode rätt till.
18. Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga
'Allt står väl rätt till?'» Då svarade Jehu: »Vad kommer den
saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättade
och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
kommer icke tillbaka.»
19. Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till
dem, sade han: »Konungen låter fråga: 'Allt står väl rätt
till?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och
följ efter mig.»
20. Väktaren berättade åter och sade: »Han har hunnit fram till dem
men han kommer icke tillbaka. På deras sätt att fara fram ser
det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram såsom en
vanvetting.»
21. Då sade Joram: »Spänn för.» Och man spände för hans vagn. Och
Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
och en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de träffade
tillsammans med honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.
>1 Kon. 21,1
22. När Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt står väl rätt till,
Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stå rätt till, så
länge som du tål din moder Isebels avgudiska väsen och hennes
många trolldomskonster?»
23. Då svängde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
Ahasja: »Förräderi, Ahasja!»
24. Men Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen,
att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.
25. Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: »Tag honom och kasta
ut honom på jisreeliten Nabots åkerstycke; kom ihåg huru HERREN,
när jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
denne uttalade den utsagan:
>1 Kon. 21,19. 22,38.
26. 'Sannerligen, så visst som jag i går såg Nabots och hans söners
blod, säger HERREN, skall jag just på detta åkerstycke
vedergälla dig, säger HERREN.' Tag därför honom nu och kasta ut
honom här på åkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
27. När Ahasja, Juda konung, såg detta, flydde han åt Trädgårdshuset
till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned också
honom i vagnen.» Så skedde ock på Gurhöjden vid Jibleam; men han
flydde vidare till Megiddo och dog där.
>2 Krön. 22,9.
28. Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem; och man
begrov honom i hans grav hos hans fäder, i Davids stad.
29. Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
regeringsår.
>2 Kon. 8,25.
30. Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta,
sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut
genom fönstret.
31. Och när Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt står väl
rätt till, du, Simri, som har dräpt din herre?»
>1 Kon. 16,10, 18.
32. Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem håller
med mig? Vem?» Då sågo två eller tre hovmän ut, ned på honom.
33. Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, så att
hennes blod stänkte på väggen och på hästarna; och han körde
över henne.
34. Därefter gick han in och åt och drack. Sedan sade han: »Tagen
vara på henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon är
dock en konungadotter.»
>1 Kon. 16,31.
35. Men när de då gingo åstad för att begrava henne, funno de av
henne intet annat än huvudskålen, fötterna och händerna.
36. och de vände tillbaka och berättade detta för honom. Då sade
han: »Detta är vad HERREN talade genom sin tjänare tisbiten
Elia, i det han sade: 'På Jisreels åkerfält skola hundarna äta
upp Isebels kött;
>1 Kon. 21,23.
37. och Isebels döda kropp skall ligga såsom gödsel på marken på
Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är
Isebel.'»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/12_09.html