- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Konungaboken, 23 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Konungaboken, 23 Kapitlet

                   Josias reformation.  Hans död vid
                Megiddo.  Joahas och Jojakim konungar i
                                Juda.

  1.  Då sände konungen åstad män som församlade till honom alla de
      äldste i Juda och Jerusalem.
      >2 Krön. 34,29 f.
  2.  Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda män och alla
      Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och
      profeterna, ja, allt folket, ifrån den minste till den
      störste.  Och han läste upp för dem allt vad som stod i
      förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
      >2 Kon. 22,8.
  3.  Och konungen trädde fram till pelaren och slöt inför HERRENS
      ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och
      hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt
      hjärta och av all själ, och upprätthålla detta förbunds ord, dem
      som voro skrivna i denna bok.  Och allt folket trädde in i
      förbundet.
      >Jos. 24,25 f. 2 Kon. 11,14.

  4.  Därefter bjöd konungen översteprästen Hilkia och prästerna näst
      under honom, så ock dem som höllo vakt vid tröskeln, att de
      skulle föra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro
      gjorda åt Baal och Aseran och åt himmelens hela härskara.  Och
      han lät bränna upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men
      askan efter dem lät han föra till Betel.
      >2 Kon. 21,7.
  5.  Han avsatte ock de avgudapräster som Juda konungar hade
      tillsatt, för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer
      och runt omkring Jerusalem, så ock dem som tände offereld åt
      Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himmelens
      hela härskara.
      >2 Kon. 21,3.
  6.  Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanför
      Jerusalem till Kidrons dal, och brände upp den där i Kidrons
      dal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den
      allmänna begravningsplatsen.
      >2 Krön. 34,4.
  7.  Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,
      dem i vilka kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.
      >1 Kon. 14,24.
  8.  Och han lät föra alla prästerna bort ifrån Juda städer och
      orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från
      Geba ända till Beer-Seba; och han bröt ned offerhöjderna vid
      stadsportarna, både den som låg vid ingången till
      stadshövitsmannen Josuas port och den som låg till vänster, när
      man gick in genom stadsporten.
      >Jer. 11,13.
  9.  Dock fingo offerhöjdsprästerna icke stiga upp till HERRENS
      altare i Jerusalem; de fingo allenast äta osyrat bröd ibland
      sina bröder.
      >Hes. 44,10 f.
 10.  Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle
      låta sin son eller dotter gå genom eld, till offer åt Molok.
      >3 Mos. 18,21. Jer. 7,31.
 11.  Och han skaffade bort de hästar som Juda konungar hade invigt åt
      solen och ställt upp så, att man icke kunde gå in i HERRENS hus,
      vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar
      brände han upp i eld.
 12.  Och altarna på taket över Ahas' sal, vilka Juda konungar hade
      låtit göra, och de altaren som Manasse hade låtit göra på de
      båda förgårdarna till HERRENS hus, dem bröt konungen ned; sedan
      skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons
      dal.
      >2 Kon. 21,5.  2 Krön. 30,14. Jer. 19,13. Sef. 1,5.
 13.  Och offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets
      berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt åt Astarte,
      sidoniernas styggelse, åt Kemos, Moabs styggelse, och åt Milkom,
      Ammons barns skändlighet, dem orenade konungen.
      >4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,5, 7.
 14.  Han slog sönder stoderna och högg ned Aserorna; och platsen där
      de hade stått fyllde han med människoben.
      >2 Mos. 34,13. 5 Mos. 7,5.
 15.  Också altaret i Betel, den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son,
      hade byggt upp, han som kom Israel att synda, också detta altare
      med offerhöjden bröt han ned; därefter brände han upp
      offerhöjden[1] och stötte sönder den till stoft och brände
      tillika upp Aseran.
      >1 Kon. 12,28 f. 13,2, 32.
 16.  När då Josia såg sig om och fick se gravarna som voro där på
      berget, sände han åstad och lät hämta benen ur gravarna och
      brände upp dem på altaret och orenade det så -- i enlighet med
      det HERRENS ord som hade blivit förkunnat av gudsmannen som
      förkunnade att detta skulle ske.
      >2 Krön. 34,5.
 17.  Och han frågade: »Vad är det för en vård som jag ser där?»
      Folket i staden svarade honom: »Det är den gudsmans grav, som
      kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,
      som du nu har gjort.»
      >1 Kon. 13,29 f.
 18.  Då sade han: »Låten honom vara; ingen må röra hans ben.»  Så
      lämnade man då hans ben i fred, och tillika benen av den profet
      som hade kommit dit från Samarien.
      >1 Kon. 13,11 f.
 19.  Därjämte skaffade Josia bort alla de offerhöjdshus i Samariens
      städer, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de
      hade kommit förtörnelse åstad; och han gjorde med dem alldeles
      på samma sätt som han hade gjort i Betel.
 20.  Och alla offerhöjdspräster som funnos där slaktade han på
      altarna och brände människoben ovanpå dem.  Därefter vände han
      tillbaka till Jerusalem.
      >1 Kon. 18,40.

 21.  Och konungen bjöd allt folket och sade: »Hållen HERRENS, eder
      Guds, påskhögtid, såsom det är föreskrivet i denna förbundsbok.»
      >2 Mos. 12,3 f. 5 Mos. 16,2 f. 2 Krön. 35,1 f.
 22.  Ty en sådan påskhögtid hade icke blivit hållen sedan den tid då
      domarna dömde Israel, icke under Israels konungars och Juda
      konungars hela tid.
 23.  Först i konung Josias adertonde regeringsår hölls en sådan
      HERRENS påskhögtid i Jerusalem.
 24.  Därjämte skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen,
      husgudarna och de eländiga avgudarna, och alla styggelser som
      voro att se i Juda land och i Jerusalem, på det att han skulle
      upprätthålla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som
      prästen Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
      >3 Mos. 19,31. 20,27. 5 Mos. 18,10 f. Jes. 8,19.
 25.  Ingen konung lik honom hade funnits före honom, ingen som så av
      allt sitt hjärta och av all sin själ och av all sin kraft hade
      vänt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter
      honom uppstod ej heller någon som var honom lik.
      >2 Kon. 18,5.
 26.  Dock vände HERREN sig icke ifrån sin stora vredes glöd, då nu
      hans vrede hade blivit upptänd mot Juda, för allt det varmed
      Manasse hade förtörnat honom.
      >2 Kon. 21,2 f.
 27.  Och HERREN sade: »Också Juda vill jag förskjuta ifrån mitt
      ansikte, likasom jag har förskjutit Israel; ja, jag vill
      förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, så ock det
      hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara där.»
      >1 Kon. 8,29. 9,3. 2 Kon 24,3 f.

 28.  Vad nu mer är att säga om Josia och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

 29.  I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen
      i Assyrien, till floden Frat.  Då tågade konung Josia emot honom,
      men blev dödad av honom vid Megiddo, under första
      sammandrabbningen.
      >2 Krön. 35,20 f. Jer. 46,2.
 30.  Och hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort ifrån
      Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav.  Men folket
      i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom
      till konung efter hans fader.
      >2 Krön. 36,1 f. Jer. 22,11 f.
 31.  Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och han
      regerade tre månader i Jerusalem.  Hans moder hette Hamutal,
      Jeremias dotter, från Libna.
      >2 Kon. 24,18.
 32.  Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäder
      hade gjort.
 33.  Och Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land
      och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem; och han pålade
      landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent
      guld.
 34.  Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans
      fader Josias ställe och förändrade hans namn till Jojakim.  Men
      Joahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dog
      där.
 35.  Och Jojakim betalade ut silvret och guldet åt Farao; men han
      måste skattlägga landet för att kunna utbetala dessa penningar
      enligt Faraos befallning.  Efter som var och en av folket i
      landet blev uppskattad, indrevs från dem silvret och guldet, för
      att sedan utbetalas åt Farao Neko.
      >2 Kon. 15,20.

 36.  Jojakim var tjugufem år gammal, när han blev konung; och han
      regerade elva år i Jerusalem.  Hans moder hette Sebida, Pedajas
      dotter, från Ruma.
 37.  Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäder
      hade gjort.

[1]  Se Höjd i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/12_23.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free