Bibeln / Andra Konungaboken, 25 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Andra Konungaboken, 25 Kapitlet

                     Jerusalems förstöring genom
               Nebukadnessar och Juda rikes undergång.
                     Gedalja.  Jojakins benådning.

      Och Sidkia avföll från konungen i Babel.

  1.  Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden; på tionde dagen
      i månaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin här
      till Jerusalem och belägrade det; och de byggde en belägringsmur
      runt omkring det.
      >2 Krön. 36,17 f. Jer. 39,1 f. 52,4 f.
  2.  Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias
      elfte regeringsår.
  3.  Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden,
      att mängden av folket icke hade något att äta.
  4.  Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten
      genom porten mellan de båda murarna (den port som ledde till den
      kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo runt omkring staden;
      och folket tog vägen åt Hedmarken till.
  5.  Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp honom på
      Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och
      skingrat sig.
  6.  Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske
      konungen i Ribla; där höll man rannsakning och dom med honom.
  7.  Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och på Sidkia
      själv stack man ut ögonen; och man fängslade honom med
      kopparfjättrar och förde honom till Babel.

  8.  I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, detta i den
      babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom
      den babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten för
      drabanterna, till Jerusalem.
  9.  Denne brände upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i
      Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i
      eld.
 10.  Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här av
      kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig,
 11.  och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
      överlöpare som hade gått över till konungen i Babel, så ock den
      övriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,
      bort i fångenskap.
 12.  Men av de ringaste i landet lämnade översten för drabanterna
      några kvar till vingårdsmän och åkermän.
      >2 Kon. 24,14.

 13.  Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i
      HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen till
      Babel.
      >1 Kon. 7,15 f., 23 f., 27 f. Jer. 27,19 f.
 14.  Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl
      som hade begagnats vid gudstjänsten togo de bort.
 15.  Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten och
      offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
      >1 Kon. 7,50.
 16.  Vad angår de två pelarna, havet, som var allenast ett, och
      bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så
      kunde kopparen i alla dessa föremål icke vägas.
 17.  Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpå den var ett
      pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, och
      ett nätverk och granatäpplen funnos på pelarhuvudet runt
      omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det på den
      andra pelaren, över nätverket.
      >2 Krön. 3,15 f.

 18.  Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte
      Sefanja, prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt
      vid tröskeln,
 19.  och från staden tog han en hovman, den som var anförare för
      krigsfolket, och fem av konungens närmaste män, som påträffades
      i staden, så ock sekreteraren, den härhövitsman som plägade
      utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män
      av landets folk, som påträffades i staden --
 20.  dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem
      till den babyloniske konungen i Ribla.
 21.  Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.
      blev Juda bortfört från sitt land.

 22.  Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som
      Nebukadnessar, konungen i Babel, lät bliva kvar där, satte han
      Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
      >Jer. 40,5 f.
 23.  När då alla krigshövitsmännen jämte sina män fingo höra att
      konungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kommo de till
      Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas
      son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,
      maakatitens son, med sina män.
 24.  Och Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem:
      »Frukten icke för kaldéernas tjänare.  Stannen kvar i landet,
      och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.»

 25.  Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till
      Elisama, av konungslig börd, och hade med sig tio män, och de
      slogo ihjäl Gedalja, så ock de judar och kaldéer som voro hos
      honom i Mispa.
      >Jer. 41,1 f.
 26.  Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste,
      tillika med krigshövitsmännen, och begav sig till Egypten; ty de
      fruktade för kaldéerna.

 27.  Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade
      blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugusjunde
      dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år
      han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade
      honom ur fängelset;
 28.  Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen
      bland de konungar som voro hos honom i Babel.
 29.  Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord,
      så länge han levde.
 30.  Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst för
      var dag, så länge han levde.