- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Krönikeboken, 21 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Första Krönikeboken, 21 Kapitlet

                Folkräkning.  Pest.  Altaret på Ornans
                             tröskplats.

  1.  Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att
      räkna Israel.
      >2 Sam. 24,1 f.
  2.  Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån
      åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given
      mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»
  3.  Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt.
      Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres
      tjänare?  Varför begär då min herre sådant?  Varför skulle man
      därmed draga skuld över Israel?
  4.  Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab.  Alltså
      drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen
      till Jerusalem.

  5.  Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen
      utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
      svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
      svärdbeväpnade man.
  6.  Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty
      konungens befallning var en styggelse för Joab.
      >1 Krön. 27,24.

  7.  Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.
  8.  Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag
      har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag
      har handlat mycket dåraktigt.»
  9.  Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
 10.  »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting
      lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du
      vill att jag skall göra dig.»
 11.  Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:
 12.  Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller
      förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du
      kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i
      landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv
      inom hela Israels område.  Eftersinna nu vilket svar jag skall
      giva honom som har sänt mig.»
 13.  David svarade Gad: »Jag är i stor vånda.  Men låt mig då falla i
      HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i
      människohand vill jag icke falla.»
 14.  Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män
      av Israel föllo.
 15.  Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det.  Men
      när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade
      det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren[1]: »Det är
      nog; drag nu din hand tillbaka.»  Och HERRENS ängel stod då vid
      jebuséen Ornans tröskplats.
 16.  När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel
      stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin
      hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda
      i sorgdräkt, ned på sina ansikten.
 17.  Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folket
      skulle räknas.  Det är då jag som har syndat och gjort vad ont
      är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  HERRE, min Gud, må
      din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
      folk, så att det bliver hemsökt.»

 18.  Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David
      skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans
      tröskplats.
 19.  Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i
      HERRENS namn.
 20.  Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra
      söner som voro med honom, gömde sig.  Men Ornan höll på att
      tröska vete.
 21.  Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se
      David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden
      på sitt ansikte för David.
 22.  Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar din
      säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den
      för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»
 23.  Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herre
      konungen göra vad honom täckes.  Se, här giver jag dig
      fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet
      till spisoffer; alltsammans giver jag.»
 24.  Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för full
      betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och
      offra brännoffer som jag har fått för intet.»
 25.  Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i
      full vikt.
 26.  Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
      och tackoffer.  Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
      eld från himmelen på brännoffersaltaret.
      >3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38.
 27.  Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i
      skidan.

 28.  Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen
      Ornans tröskplats, offrade han där.
 29.  Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod
      jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
      >1 Krön. 16,39.
 30.  Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka
      honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.

[1]  Se Fördärvaren i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/13_21.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free