Bibeln / Andra Krönikeboken, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                    Andra Krönikeboken, 1 Kapitlet

                Salomos offer och dröm i Gibeon.  Hans
                          vagnar och hästar.

  1.  Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att
      HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttan
      stor.
      >1 Kon. 2,12, 46. 10,23 f. 1 Krön. 29,25.
  2.  Och sedan Salomo hade låtit kallelse utgå till hela Israel, till
      över- och underhövitsmännen, till domarna och till alla
      hövdingar i hela Israel, huvudmännen för familjerna,
  3.  begav han sig med hela denna församling till offerhöjden i
      Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält, som HERRENS tjänare
      Mose hade gjort i öknen.
      >2 Mos. 27,21. 36,8 f.  1 Kon. 3,4. 1 Krön. 16,39 f. 21,29.
  4.  Guds ark däremot hade David hämtat från Kirjat-Jearim upp till
      den plats som David hade berett åt den, ty han hade åt den
      slagit upp ett tält i Jerusalem.
      >2 Sam. 6,17. 1 Krön. 13,6. 15,1.
  5.  Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
      gjort, det hade man ställt upp framför HERRENS tabernakel; och
      Salomo och församlingen gingo dit för att fråga honom.
      >2 Mos. 38,1 f.
  6.  Där offrade nu Salomo inför HERRENS ansikte på kopparaltaret,
      som stod vid uppenbarelsetältet; han offrade på det tusen
      brännoffer.
  7.  Och om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade till
      honom: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»
      >1 Kon. 3,5 f.
  8.  Salomo svarade Gud: »Du har gjort stor nåd med min fader David
      och har låtit mig bliva konung efter honom.
      >1 Krön. 28,5.
  9.  Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
      vara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folk
      som är så talrikt som stoftet på jorden.
      >1 Mos. 13,16.
 10.  Giv mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare
      och anförare; ty vem skulle eljest kunna vara domare för detta
      ditt stora folk?»
 11.  Då sade Gud till Salomo: »Eftersom du är så till sinnes, och
      icke har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina ovänners
      liv, och ej heller bett om långt liv, utan har bett om vishet
      och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, över
      vilket jag har gjort dig till konung,
 12.  därför vare vishet och förstånd dig givna; därtill vill jag ock
      giva dig rikedom och skatter och ära, så att ingen konung före
      dig har haft och ej heller någon efter dig skall hava så mycket
      därav.»
      >1 Kon. 4,31 f.  2 Krön. 9,22 f. Vish. 7,11. Matt. 6,33.

 13.  Sedan nu Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han
      sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem och regerade där över
      Israel.
 14.  Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade ett
      tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förlade
      han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.
      >1 Kon. 4,26. 10,26 f. 2 Krön. 9,25 f.
 15.  Och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt i
      Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som
      mullbärsfikonträ i Låglandet.
 16.  Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ett
      antal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem till
      bestämt pris.
 17.  Var vagn som de hämtade upp från Egypten och införde kostade sex
      hundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio.  Sammalunda
      infördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas alla
      konungar och till konungarna i Aram.