- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Krönikeboken, 18 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Andra Krönikeboken, 18 Kapitlet

                Ahabs och Josafats tåg mot Aram.  Ahabs
                                 död.

  1.  När Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ära, befryndade
      han sig med Ahab.
      >2 Kon. 8,18. 2 Krön. 17,5. 21,6.
  2.  Och efter några års förlopp for han ned till Ahab i Samaria.  Och
      Ahab lät för honom och folket som han hade med sig slakta får
      och fäkreatur i myckenhet; och han sökte intala honom att draga
      upp mot Ramot i Gilead.
      >1 Kon. 22,2 f.
  3.  Ahab, Israels konung, frågade alltså Josafat, Juda konung: »Vill
      du draga med mig mot Ramot i Gilead?»  Han svarade honom: »Jag
      såsom du, och mitt folk såsom ditt folk!  Jag vill följa med dig
      i striden.»
  4.  Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock
      först HERREN härom.»
  5.  Då församlade Israels konung profeterna, fyra hundra män, och
      frågade dem: »Skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att
      belägra det, eller skall jag avstå därifrån?»  De svarade: »Drag
      ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.»
  6.  Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så att
      vi kunna fråga genom honom?»
  7.  Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika,
      Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig
      förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan
      beständigt allenast olycka.»  Josafat sade: »Konungen säge icke
      så.»
  8.  Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa
      skyndsamt hit Mika, Jimlas son.»
  9.  Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en på
      sin tron, iklädda sina skrudar; de sutto på en tröskplats vid
      Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför
      dem.
 10.  Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Så
      säger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de
      förgöras.»
 11.  Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Drag
      upp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall
      giva det i konungens hand.»

 12.  Och budet som hade gått för att kalla på Mika talade till honom
      och sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungen
      lycka; så låt nu ock ditt tal stämma överens med deras, och lova
      också du lycka.»
 13.  Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast tala
      det som min Gud säger.»
 14.  När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika,
      skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det,
      eller skall jag avstå därifrån?»  Han svarade: »Dragen ditupp, så
      skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.»
 15.  Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jag
      besvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENS
      namn?»
 16.  Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, likt
      får som icke hava någon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
      någon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en till
      sitt.'»
 17.  Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke att
      denne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»

 18.  Men han sade: »Hören alltså HERRENS ord.  Jag såg HERREN sitta på
      sin tron och himmelens hela härskara stå på hans högra sida och
      på hans vänstra.
 19.  Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga
      upp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?'  Då sade den
      ene så och den andre så.
 20.  Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade:
      'Jag vill locka honom därtill.'  HERREN frågade honom: 'På vad
      sätt?'
 21.  Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla
      hans profeters mun.»  Då sade han: 'Du må försöka att locka honom
      därtill och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'
 22.  Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i dessa dina
      profeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skall
      komma över dig.»

 23.  Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på
      kinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort
      ifrån mig för att tala med dig?»
      >Joh. 18,22. Apg. 23,2.
 24.  Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgas
      springa från kammare till kammare för att gömma dig.»
 25.  Men Israels konung sade: »Tagen Mika och fören honom tillbaka
      till Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
 26.  Och sägen: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och
      bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen
      tillbaka.»
 27.  Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN
      icke talat genom mig.»  Och han sade ytterligare: »Hören detta, I
      folk, allasammans.»
      >Mik. 1,2.

 28.  Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp till
      Ramot i Gilead.
 29.  Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig,
      när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egna
      kläder.»  Så förklädde sig Israels konung, när de drogo ut i
      striden.
 30.  Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina
      vagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, vare
      sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»
 31.  När då hövitsmannen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de:
      »Detta är Israels konung», och omringade honom därför, i avsikt
      att anfalla honom.  Då gav Josafat upp ett rop, och HERREN
      hjälpte honom, Gud vände dem bort ifrån honom.
 32.  Så snart nämligen hövitsmännen över vagnarna märkte att det icke
      var Israels konung, vände de om och läto honom vara.
 33.  Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israels
      konung i en fog på rustningen.  Då sade denne till sin körsven:
      »Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»
 34.  Och striden blev på den dagen allt häftigare, och Israels
      konung höll sig ända till aftonen upprätt i sin vagn, vänd mot
      araméerna; men vid den tid då solen gick ned gav han upp andan.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/14_18.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free