- Project Runeberg -  Bibeln /
Nehemja, 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Nehemja, 4 Kapitlet

                       Svårigheter vid bygget.

  1.  När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren,
      vredgades han och blev högeligen förtörnad.  Och han bespottade
      judarna
  2.  och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk:
      »Vad är det dessa vanmäktiga judar göra?  Skall man låta dem
      hållas?  Skola de få offra?  Skola de kanhända i sinom tid
      fullborda sitt verk?  Skola de kunna giva liv åt stenarna i
      grushögarna, där de ligga förbrända?»
  3.  Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de än
      bygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blott
      han hoppar upp på den.»

  4.  Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro.  Låt deras smädelser falla
      tillbaka på deras egna huvuden.  Ja, låt dem bliva utplundrade i
      ett land dit de föras såsom fångar.
  5.  Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke varda
      utplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande till
      förargelse.

  6.  Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sin
      halva höjd; och folket arbetade med gott mod.

  7.  Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
      asdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga upp
      Jerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevo
      de mycket vreda.
  8.  Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripa
      Jerusalem och störa folket i deras arbete.
  9.  Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag
      och natt för att skydda oss mot dem.
 10.  Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltför
      mycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»
 11.  Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skola
      vi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut på
      arbetet.»
 12.  När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från alla
      håll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga oss
      tillbaka till dem,
 13.  då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna av
      staden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sina
      svärd, spjut och bågar.
 14.  Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
      ädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Frukten
      icke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, och
      striden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustrur
      och edra hus.»

 15.  Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var oss
      bekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi alla
      vända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
 16.  Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt med
      arbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut,
      sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
      hus.
 17.  De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor
      gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo
      de vapnet.
 18.  Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sin
      länd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
      basunblåsare.
 19.  Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och det
      övriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi äro
      spridda över muren, långt ifrån varandra.
 20.  Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder till
      oss; vår Gud skall strida för oss.»
 21.  Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folket
      stod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, till
      dess att stjärnorna kommo fram.
 22.  Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
      tjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi om
      natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
 23.  Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som
      gjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var och
      en för lika nödvändiga som vatten.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/16_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free