Bibeln / Nehemja, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Nehemja, 5 Kapitlet

                 Ockrarnas bestraffning.  De rikas och
                      Nehemjas uppoffringar för
                           byggnadsarbetet.

  1.  Och männen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
      sina judiska bröder.
  2.  Några sade: »Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss få
      säd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.»
  3.  Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi
      pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»
  4.  Och andra sade: »Vi hava måst låna penningar på våra åkrar och
      vingårdar till skatten åt konungen.
  5.  Nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, och
      våra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva våra
      söner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar hava
      redan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra något
      därvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»

  6.  När jag nu hörde deras rop och hörde dessa ord, blev jag mycket
      vred.
  7.  Och sedan jag hade gått till råds med mig själv, förebrådde jag
      ädlingarna och föreståndarna och sade till dem: »Det är ocker I
      bedriven mot varandra.»  Därefter sammankallade jag en stor
      folkförsamling emot dem.
  8.  Och jag sade till dem: »Vi hava efter förmåga friköpt våra
      judiska bröder som voro sålda åt hedningarna.  Skolen nu I sälja
      edra bröder?  Skola de behöva sälja sig åt oss?»  Då tego de och
      hade intet att svara.
  9.  Och jag sade: »Vad I gören är icke rätt.  I borden ju vandra i
      vår Guds fruktan, så att våra fiender, hedningarna, ej finge
      orsak att smäda oss.
 10.  Också jag och mina bröder och mina tjänare hava penningar och
      säd att fordra av dem; låt oss nu avstå från vår fordran.
 11.  Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar,
      olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta på
      penningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven att
      fordra av dem.»
 12.  De svarade: »Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva något
      av dem; vi vilja göra såsom du har sagt.»  Och jag tog en ed av
      dem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så.
 13.  Därjämte skakade jag fånget på min mantel och sade: »Var och en
      som icke håller detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrån
      hans hus och hans gods; ja, varde han så utskakad och tom på
      allt.»  Och hela församlingen sade: »Amen», och lovade HERREN.
      Därefter gjorde folket såsom det var sagt.

 14.  Ytterligare är att nämna att från den dag då jag förordnades att
      vara ståthållare över dem i Juda land, alltså från Artasastas
      tjugonde regeringsår ända till hans trettioandra, tolv hela år,
      varken jag eller mina bröder åto av ståthållarkosten.
 15.  De förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade betungat
      folket och tagit av dem mat och vin till ett värde av mer än
      fyrtio siklar silver, och jämväl deras tjänare hade förfarit
      hårt mot folket.  Men så gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
 16.  Dessutom höll jag i att arbeta på muren, och ingen åker köpte vi
      oss; och alla mina tjänare voro församlade vid arbetet där.
 17.  Och av judarna och deras föreståndare åto ett hundra femtio man
      vid mitt bord, förutom dem som kommo till oss ifrån folken runt
      omkring oss.
 18.  Och vad som tillreddes för var dag, nämligen en oxe och sex
      utsökta får, förutom fåglar, det tillreddes på min bekostnad;
      och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag.  Men
      likväl krävde jag icke ut ståthållarkosten, eftersom arbetet
      tyngde så svårt på folket.

 19.  Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk, och
      räkna mig det till godo!