Bibeln / Nehemja, 6 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Nehemja, 6 Kapitlet

                 Försåtliga anslag mot Nehemja.  Muren
                               färdig.

  1.  När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga
      fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
      fanns någon rämna i den -- om jag ock vid den tiden ännu icke
      hade satt in dörrar i portarna --
  2.  då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom,
      låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.»  De tänkte
      nämligen göra mig något ont.
  3.  Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort
      arbete för händer och kan icke komma ned.  Arbetet kan ju icke
      vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned
      till eder.»
  4.  Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav
      jag dem samma svar som förut.
  5.  Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med
      samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.
  6.  Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl
      av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
      det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
      konung -- sådant säger man.
  7.  Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa
      och förkunna att du är konung i Juda.  Eftersom nu konungen nog
      får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå
      med varandra.»
  8.  Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du
      säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»
  9.  De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle
      förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva
      ogjort.

      Styrk du nu i stället mitt mod!

 10.  Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
      Mehetabel; han höll sig då inne.  Och han sade: »Låt oss
      tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga
      igen templets dörrar.  Ty de skola komma för att dräpa dig; om
      natten skola de komma för att dräpa dig.»
 11.  Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly?  Eller
      kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid
      liv?  Nej, jag vill icke gå dit.»
 12.  Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han
      förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade
      lejt honom.
 13.  Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra
      såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de
      framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.

 14.  Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans
      gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna
      som ville skrämma mig!

 15.  Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter
      femtiotvå dagar.
 16.  När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de
      kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa
      till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds
      verk.

 17.  Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och
      brev från Tobia ankommo ock till dem.
 18.  Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var
      nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
      tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
 19.  Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag
      sade buro de fram till honom.  Tobia sände ock brev för att
      skrämma mig.