Bibeln / Ester, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Ester, 1 Kapitlet

                Konung Ahasveros' gästabud.  Drottning
               Vastis ohörsamhet och domen över henne.

  1.  I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade från Indien ända
      till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen --
  2.  under den tiden, medan konung Ahasveros satt på konungatronen i
      Susans borg, tilldrog sig följande.
  3.  I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina
      furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och
      hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade
      inför honom.
  4.  Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet
      och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra
      åttio dagar.
  5.  Och när dessa dagar hade gått till ända, gjorde konungen ett sju
      dagars gästabud för allt det folk som fanns i Susans borg, både
      stora och små, i den inhägnade trädgård som hörde till
      konungapalatset.
  6.  Där hängde tapeter av linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatta
      med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare
      av vit marmor.  Soffor av guld och silver stodo på ett golv som
      var inlagt med grön och vit marmor och med pärlglänsande och
      svart sten.
  7.  Och dryckerna sattes fram i gyllene kärl, det ena icke likt det
      andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, såsom det hövdes
      hos en konung.
  8.  Och när man drack, gällde den lagen att intet tvång skulle råda;
      ty konungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle
      rätta sig efter vars och ens önskan.
  9.  Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gästabud för
      kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.
 10.  När då på sjunde dagen konungens hjärta var glatt av vinet,
      befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar
      och Karkas, de sju hovmän som gjorde tjänst hos konung
      Ahasveros,
 11.  att de skulle föra drottning Vasti, prydd med kunglig krona,
      inför konungen, för att han skulle låta folken och furstarna se
      hennes skönhet, ty hon var fager att skåda.
 12.  Men drottning Vasti ville icke komma, fastän konungen befallde
      henne det genom hovmännen.  Då blev konungen mycket förtörnad.
      och hans vrede upptändes.
 13.  Och konungen frågade de vise som voro kunniga i tidstecknens
      tydning (ty konungens ärenden plägade så läggas fram för alla i
      lag och rätt kunniga;
 14.  och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres,
      Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som
      voro konungens närmaste män och innehade främsta platsen i
      riket); han frågade:
 15.  »Vad skall man efter lag göra med drottning Vasti, då hon nu
      icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?»
 16.  Memukan svarade inför konungen och furstarna: »Icke mot konungen
      allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och
      alla folk i alla konung Ahasveros' hövdingdömen.
 17.  Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor,
      och skall leda till att de förakta sina män, då de ju kunna
      säga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning
      Vasti inför honom, men hon kom icke.'
 18.  Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de
      få höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla
      konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer
      än nog.
 19.  Om det så täckes konungen, må han därför låta en kunglig
      befallning utgå -- och må denna upptecknas i Persiens och
      Mediens lagar, så att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer
      skall få komma inför konung Ahasveros' ansikte; och hennes
      konungsliga värdighet give konungen åt en annan, som är bättre
      än hon.
 20.  När så den förordning som konungen utfärdar bliver kunnig i hela
      hans rike, så stort det är, då skola alla kvinnor giva sina män
      tillbörlig ära, både stora och små.»
 21.  Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde
      såsom Memukan hade sagt.
 22.  Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till
      vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess
      tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala
      sitt folks tungomål.