Bibeln / Ester, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Ester, 3 Kapitlet

                   Hamans onda anslag mot judarna.

  1.  En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman,
      Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen
      bland alla de furstar som voro hos honom.
  2.  Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä
      och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom.
      Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.
  3.  Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till
      Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»
  4.  Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han
      lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om
      Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för
      dem att han var en jude.
  5.  När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för
      honom, uppfylldes han med vrede.
  6.  Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på
      Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai
      var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos
      i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.
  7.  I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte
      regeringsår, kastades pur, det är
      lott, inför Haman om var särskild dag och var
      särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.
  8.  Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som
      bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes
      alla hövdingdömen.  Deras lagar äro olika alla andra folks, och
      de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen
      värdigt att låta dem vara.
  9.  Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas,
      att man skall förgöra dem.  Tio tusen talenter silver skall jag
      då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i
      konungens skattkamrar.»
 10.  Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten
      Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.
 11.  Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och
      med folket må du göra såsom du finner för gott.»
 12.  Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen
      i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman
      ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna
      över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de
      särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till
      vart folk på dess tungomål.  I konung Ahasveros' namn utfärdades
      skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
 13.  Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens
      hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna,
      både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma
      dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är
      månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas
      till plundring.
 14.  I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud,
      öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle
      vara redo den dagen.
 15.  Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast
      åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.  Men
      konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att
      bestörtning rådde i staden Susan.