- Project Runeberg -  Bibeln /
Ester, 9 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                          Ester, 9 Kapitlet

                     Judarnas hämnd.  Purimsfesten.

  1.  På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, den
      dag då konungens befallning och påbud skulle verkställas, och då
      judarnas fiender hade hoppats att bliva dem övermäktiga --
      fastän det vände sig så, att judarna i stället skulle bliva sina
      motståndare övermäktiga --
  2.  på den dagen församlade sig judarna i sina städer, i alla konung
      Ahasveros' hövdingdömen, för att kasta sig över dem, som sökte
      deras ofärd; och ingen kunde stå dem emot, ty förskräckelse för
      dem hade fallit över alla folk.
  3.  Och alla furstarna i hövdingdömena och satraperna och
      ståthållarna och konungens tjänstemän understödde judarna, ty
      förskräckelse för Mordokai hade fallit över dem.
  4.  Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut
      i alla hövdingdömen, eftersom denne Mordokai lev allt större och
      större.
  5.  Och judarna anställde med sina svärd ett nederlag överallt bland
      sina fiender och dräpte och förgjorde dem och förforo såsom de
      ville med sina motståndare.
  6.  I Susans borg dräpte och förgjorde judarna fem hundra män.
  7.  Och Parsandata, Dalefon, Aspata,
  8.  Porata, Adalja, Aridata,
  9.  Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,
 10.  judarnas ovän Hamans, Hammedatas sons, tio söner dräpte de; men
      till plundring räckte de icke ut sin hand.
 11.  Samma dag fick konungen veta huru många som hade blivit dräpta i
      Susans borg.
 12.  Då sade konungen till drottning Ester: »I Susans borg hava
      judarna dräpt och förgjort fem hundra män utom Hamans tio söner;
      vad skola de då icke hava gjort i konungens övriga hövdingdömen?
      Vad är nu din bön?  Den vare dig beviljad.  Och vad är
      ytterligare din begäran?  Den skall uppfyllas.»
 13.  Ester svarade: »Om det så täckes konungen, så må det också i
      morgon tillstädjas de judar, som äro i Susan, att göra efter
      påbudet för i dag; och må Hamans tio söner bliva upphängda på
      pålen.»
 14.  Då befallde konungen, att så skulle ske, och påbudet blev
      utfärdat i Susan; därefter blevo Hamans tio söner upphängda.
 15.  och de judar, som voro i Susan, församlade sig också på
      fjortonde dagen i månaden Adar och dräpte i Susan tre hundra
      män; men till plundring räckte de icke ut sin hand.
 16.  Och de övriga judarna, de som voro i konungen hövdingdömen,
      församlade sig till försvar för sitt liv och skaffade sig ro för
      sina fiender, i det att dräpte sjuttiofem tusen av dessa sina
      motståndare; men till plundring räckte de icke ut sin hand.
 17.  Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar; men på fjortonde
      dagen vilade de och firade den såsom en gästabuds- och
      glädjedag.
 18.  De judar åter, som voro i Susan, hade församlat sig både den
      trettonde dagen och på den fjortonde; men de vilade på den
      femtonde dagen och firade den såsom en gästabuds- och glädjedag.
 19.  Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i
      landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en
      glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor
      till varandra av den mat de hava tillagat.
 20.  Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser
      till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och
      fjärran,
 21.  och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år,
      skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar,
 22.  eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för
      sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade
      blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid.
      Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och
      glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den
      mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.
 23.  Och judarna antogo såsom sed, vad de nu hade begynt att göra,
      det varom Mordokai hade skrivit till dem --
 24.  detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovän,
      hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och
      hade kastat pur, det är lott, till
      att plötsligt överfalla och förgöra dem;
 25.  varemot konungen, när han hade fått veta detta, hade givit
      befallning och utfärdat en skrivelse om att det onda anslag, som
      denne hade förehaft mot judarna, skulle vända tillbaka på hans
      eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit
      upphängda på pålen.
 26.  Fördenskull blevo dessa dagar kallade purim efter
      ordet pur; och fördenskull, i anledning av allt
      som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och
      vad som hade vederfarits dem,
 27.  stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina
      efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid,
      år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem
      och på den för dem bestämda tiden,
 28.  och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i
      var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa
      purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras
      åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
 29.  Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai
      uppsatte ånyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, för att
      stadga såsom en lag, vad som föreskrevs i detta nya brev om
      purim.
 30.  Och skrivelser, vänligt och välvilligt avfattade, utsändes till
      alla judar i de ett hundra tjugusju hövdingdömena i Ahasveros'
      rike,
 31.  för att stadga såsom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar
      på deras bestämda tider så, som juden Mordokai och drottning
      Ester stadgade för dem, och så, som de stadgade för sig själva
      och sina efterkommande, nämligen med föreskrivna fastor och
      övliga klagorop.

 32.  Alltså blevo genom Esters befallning dessa föreskrifter om purim
      stadgade såsom lag; och den tecknades upp i en bok.


Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/17_09.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free