Bibeln / Job, 42 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                           Job, 42 Kapitlet

                Job ödmjukar sig för Herren, utverkar
                hans tillgift för de tre vännerna och
                     bliver själv åter upprättad.

  1.  Job svarade HERREN och sade:

  2.    Ja, jag vet att du förmår allt,
        och att intet som du besluter är dig för svårt.
  3.    Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker?
        Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
        om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.
  4.    Men hör nu, så vill jag tala;
        jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
  5.    Blott hörsägner hade jag förnummit om dig,
        men nu har jag fått se dig med egna ögon.
  6.    Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig,
        i stoft och aska.

  7.  Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från
      Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner,
      därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min
      tjänare Job har gjort.
  8.  Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min
      tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten
      min tjänare Job bedja för eder.  Till äventyrs skall jag då, av
      nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot
      eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt
      är, såsom min tjänare Job har gjort.»

  9.  Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från
      Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och
      HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

 10.  Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom
      själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.
 11.  Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta
      kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och
      ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma
      över honom.  Och de gåvo honom vardera en kesita och en
      guldring.
 12.  Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än
      begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen
      kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.
 13.  Och han fick sju söner och tre döttrar.
 14.  Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den
      tredje Keren-Happuk.
 15.  Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela
      landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.
 16.  Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina
      barn och barnbarn i fyra led.
 17.  Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.