Bibeln / Psaltaren, 7 Psalmen (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Psaltaren, 7 Psalmen

                  Bön om Herrens dom i rättvis sak.

  1.  En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten
      Kus' ords skull.

  2.    HERRE, min Gud,
            till dig tager jag min tillflykt;
        fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
  3.    så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ
        och rycka bort henne utan räddning.

  4.    HERRE, min Gud,
            har jag gjort sådant,
        och är orätt i mina händer,
  5.    har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig
        eller plundrat den som var min ovän utan sak,
  6.    så förfölje fienden min själ
            och tage henne fatt
        och trampe mitt liv till jorden
        och lägge min ära[1] i stoftet.  Sela.

  7.    Stå upp, HERRE, i din vrede,
        res dig mot mina ovänners raseri
        och vakna upp till min hjälp,
            du som har påbjudit dom.
  8.    Må folkens församling omgiva dig,
        och må du över den vända åter till höjden.

  9.    HERREN håller dom över folken;
        skaffa mig rätt, HERRE,
            efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
 10.    Låt de ogudaktigas ondska få en ände,
            men håll den rättfärdige vid makt;
        ty du, som prövar hjärtan och njurar,
            är en rättfärdig Gud.

 11.    Min sköld är i Guds hand;
        han frälsar de rättsinniga.
 12.    Gud är en rättfärdig domare
        och en Gud som dagligen vredgas.
 13.    Om någon icke vill omvända sig,
            så vässer han sitt svärd,
        sin båge spänner han och gör den redo;
 14.    och han riktar mot honom dödande skott,
        sina pilar gör han brinnande.

 15.    Se, denne är i födsloarbete med fördärv,
        han går havande med olycka,
            men han föder ett intet.
 16.    Han gräver en grop och gör den djup,
        men han faller själv i den grav som han gräver.
 17.    Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud,
        och över hans hjässa kommer hans ondska.

 18.    Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet
        och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.

[1]  Se Ära i Ordförkl.