- Project Runeberg -  Bibeln /
Psaltaren, 59 Psalmen

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                        Psaltaren, 59 Psalmen

               Den oskyldiges bön mot fienders försåt.

  1.  För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul
      sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

  2.    Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
        beskydda mig för mina motståndare.
  3.    Rädda mig från ogärningsmännen,
        och fräls mig från de blodgiriga.
  4.    Ty se, de ligga i försåt för mig;
        grymma människor rota sig samman mot mig,
        utan någon min överträdelse
            eller synd, o HERRE.
  5.    Utan någon min missgärning
            löpa de fram och göra sig redo;
        vakna upp, kom mig till mötes,
            och se härtill.
  6.    Ja, du HERRE Gud Sebaot,
            Israels Gud,
        vakna och hemsök alla hedningar,
        hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän.  Sela.

  7.    Var afton komma de tillbaka,
        de tjuta såsom hundar
            och stryka omkring i staden.
  8.    Se, deras mun flödar över,
        svärd äro på deras läppar,
            ty »vem skulle höra det?»
  9.    Men du, HERRE, ler åt dem;
            du bespottar alla hedningar.

 10.    Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,
            ty Gud är min borg.
 11.    Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
        Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

 12.    Dräp dem icke,
            på det att mitt folk ej må förgäta det;
        låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
        och slå dem ned,
            du vår sköld, o Herre.

 13.    Vart ord på deras läppar
            är en synd i deras mun.
        Må de fångas i sitt högmod,
        genom den förbannelse och lögn som de tala.
 14.    Förgör dem i vrede,
            förgör dem, så att de ej mer äro till;
        och må de förnimma
            att det är Gud som råder i Jakob,
            allt intill jordens ändar.  Sela.

 15.    Ja, var afton komma de tillbaka,
        de tjuta såsom hundar
            och stryka omkring i staden.
 16.    De driva omkring efter rov;
        om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

 17.    Men jag vill sjunga om din makt
        och jubla var morgon över din nåd;
        ty du var för mig en borg
        och en tillflykt, när jag var i nöd.
 18.    Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
        ty Gud är min borg,
            min nåderike Gud.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/19_59.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free