- Project Runeberg -  Bibeln /
Predikaren, 5 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
  1.  Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta
      förhasta sig med att uttala något ord inför Gud.  Gud är ju i
      himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.

  2.  Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst
      har överflöd på ord.

  3.  När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det;
      ty till dårar har han icke behag.  Det löfte du har givit skall
      du infria.
  4.  Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte och
      icke infriar det.
  5.  Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke
      inför Guds sändebud att det var ett förhastande.  Icke vill du
      att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han
      fördärvar sina händers verk?
  6.  Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är, där är ock en
      myckenhet av ord.  Ja, Gud må du frukta.

  7.  Om du ser att den fattige förtryckes, och att rätt och
      rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver;
      ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på
      dem båda.
  8.  Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava en
      konung som så styr, att marken bliver brukad.

  9.    Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar,
        och den som älskar rikedom har ingen vinning därav.

      Också detta är fåfänglighet.

 10.  När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och
      till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se
      dem?
 11.  Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att
      äta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.

 12.  Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att
      hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.
 13.  Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så
      får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.
 14.  Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå
      bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls
      intet som han kan taga med sig.
 15.  Också det är ett bedrövligt elände.  Om han måste gå bort
      alldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att han
      så mödar sig -- för vind?
 16.  Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och mycken
      grämelse har han, och plåga och förtret.

 17.  Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det
      är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda
      som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver
      henne; ty detta är den del hon får.
 18.  Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill
      förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo
      sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en
      Guds gåva.
 19.  Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud
      förlänar glädje i hjärtat.


Project Runeberg, Sat Feb 22 01:27:31 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/21_05.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free