- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 14 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jesaja, 14 Kapitlet

               Sång över Babels konungs fall.  Profetia
               mot Assyrien.  Utsaga angående Filisteen.

  1.  Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång
      utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och
      främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
  2.  Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus
      skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och
      skall göra dem till trälar och trälinnor.  Så skola de få sina
      fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

  3.  Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda
      och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
  4.  då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du
      skall säga:

        »Vilken ände har icke plågaren fått,
            vilken ände pinoorten!
  5.    HERREN har brutit sönder
            de ogudaktigas stav,
        tyrannernas ris,
  6.    det ris som i grymhet slog folken
            med slag på slag,
        och i vrede härskade över folkslagen
            med skoningslös förföljelse.
  7.    Hela jorden har nu fått vila och ro;
            man brister ut i jubel.
  8.    Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,
            så ock Libanons cedrar:
        'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp
            för att hugga ned oss.'

  9.    Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,
            när det måste taga emot dig.
        Skuggorna där väckas upp för din skull,
            jordens alla väldige;
        folkens alla konungar måste stå upp
            från sina troner.
 10.    De upphäva alla sin röst
            och säga till dig:
        'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
            ja, blivit vår like.'
 11.    Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,
            och dina harpors buller;
        förruttnelse är bädden under dig,
            och maskar äro ditt täcke.

 12.    Huru har du icke fallit ifrån himmelen,
            du strålande morgonstjärna!
        Huru har du icke blivit fälld till jorden,
            du folkens förgörare!
 13.    Det var du som sade i ditt hjärta:
            'Jag vill stiga upp till himmelen;
        högt ovanför Guds stjärnor
            vill jag ställa min tron;
        jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
            längst uppe i norr.
 14.    Jag vill stiga upp över molnens höjder,
            göra mig lik den Högste.'

 15.    Nej, ned till dödsriket måste du fara,
            längst ned i graven.
 16.    De som se dig stirra på dig,
            de betrakta dig och säga:
        'Är detta den man som kom jorden att darra
            och riken att bäva,
 17.    den som förvandlade jordkretsen till en öken
            och förstörde dess städer,
        den som aldrig frigav sina fångar,
            så att de fingo återvända hem?'

 18.    Folkens alla konungar
            ligga allasammans med ära
            var och en i sitt vilorum;
 19.    men du ligger obegraven och bortkastad,
            lik en föraktad gren;
        du ligger där överhöljd av dräpta,
            av svärdsslagna män,
        av döda som hava farit ned i gravkammaren,
            lik ett förtrampat as.
 20.    Du skulle icke såsom de
            få vila i en grav,
        ty du fördärvade ditt land
            och dräpte ditt folk.

        Om ogärningsmännens avföda
            skall man aldrig mer tala.
 21.    Anställen ett blodbad på hans söner
            för deras fäders missgärning.
        De få ej stå upp och besitta jorden
            och fylla jordkretsens yta med städer.»

 22.  Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag
      skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och
      efterkommande, säger HERREN.
 23.  Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och
      fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med
      ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

 24.    HERREN Sebaot har svurit och sagt:
        Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,
        och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
 25.    Jag skall krossa Assur i mitt land,
        och på mina berg skall jag förtrampa honom.
        Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem
        och hans börda tagas av deras skuldra.
 26.    Detta är det beslut som är fattat
            mot hela jorden;
        detta är den hand som är uträckt
            mot alla folk.
 27.    Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
            vem kan då göra det om intet?
        Hans hand är det som är uträckt;
            vem kan avvända den?

 28.  I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

 29.    Gläd dig icke, du filistéernas hela land,
        över att det ris som slog dig är sönderbrutet;
        ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,
        och dennes avkomma bliver en flygande drake.
 30.    De utarmade skola sedan få bete
        och de fattiga få lägra sig i trygghet;
        men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,
        och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.
 31.    Jämra dig, du port; ropa, du stad;
        försmält av ångest, du filistéernas hela land.
        Ty norrifrån kommer en rök;
        i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

 32.    Vad skall man då svara
        det främmande folkets sändebud?

        Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,
        och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_14.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free