Jesaja, 22 Kapitlet
Profetia om Synernas dal (Jerusalem).
Sebna och Eljakim.
1. Utsaga om Synernas dal.
Vad är då på färde,
eftersom allt ditt folk
stiger upp på taken?
2. Du larmuppfyllda,
du bullrande stad,
du glada stad!
Dina slagna hava icke
blivit slagna med svärd,
ej dödats i strid.
3. Alla dina furstar
hava samfällt flytt undan,
utan bågskott blevo de fångar.
Ja, så många som påträffades hos dig
blevo allasammans fångar,
huru långt bort de än flydde.
4. Därför säger jag:
Vänden blicken ifrån mig,
jag måste gråta bitterligen;
trugen icke på mig tröst
för att dottern mitt folk
har blivit förstörd.
5. Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning
kommer från Herren, HERREN Sebaot,
i Synernas dal,
med nedbrutna murar
och med rop upp mot berget.
6. Elam hade fattat kogret,
vagnskämpar och ryttare följde honom;
Kir hade blottat skölden.
7. Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar,
och ryttarna hade fattat stånd vid porten.
8. Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter
vapnen i Skogshuset.
9. Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen
upp vattnet i Nedre dammen.
10. Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att
befästa muren.
11. Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet
från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade
verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det
sågen I icke.
12. Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och
klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.
13. Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden
oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden:
»Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»
14. Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron:
Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad,
så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.
15. Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där,
förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:
16. Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här
hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe,
du som i klippan urholkar en boning åt dig,
17. du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan
man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
18. han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en
boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall
du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för
din herres hus.
19. Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din
tjänst skall du bliva avsatt.
20. Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim,
Hilkias son;
21. honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall
jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så
att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda
hus.
22. Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han
upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall
ingen upplåta.
23. Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg,
och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.
24. Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på
honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av
vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --
25. då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och
falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har
HERREN talat.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/23_22.html