- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 37 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jesaja, 37 Kapitlet

                   Jesajas profetia mot assyrierna.
                           Sanheribs fall.

  1.  Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och
      höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
  2.  Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste
      bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten
      Jesaja, Amos' son.
  3.  Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och
      smälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram till
      födseln, men kraft att föda finnes icke.
  4.  Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilka
      hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda
      den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som
      han, HERREN, din Gud, har hört.  Så bed nu en bön för den
      kvarleva som ännu finnes.»
  5.  När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
  6.  sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så
      säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, med
      vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
  7.  Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han på
      grund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka till
      sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget
      land.»

  8.  Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen
      upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hade
      brutit upp från Lakis.

  9.  Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen i
      Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom,
      skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia och
      sade:
 10.  »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,
      som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:
      'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
      hand.'
 11.  Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
      andra länder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
      nu bliva räddad!
 12.  Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef
      och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
 13.  Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över
      Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»

 14.  När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det,
      gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför
      HERRENS ansikte.
 15.  Och Hiskia bad till HERREN och sade:
 16.  »HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du
      allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har
      gjort himmel och jord.
 17.  HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och
      se.  Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
      smädat den levande Guden.
 18.  Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött alla
      länder såsom ock sitt eget land.
 19.  Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
      gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde
      de förgöra dem.
 20.  Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla
      riken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende.»

 21.  Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: »Så
      säger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angående
      Sanherib, konungen i Assyrien:
 22.  Detta är det ord, som HERREN har talat om honom:

        Hon föraktar dig och bespottar dig,
            jungfrun dottern Sion;
        hon skakar huvudet efter dig,
            dottern Jerusalem.
 23.    Vem har du smädat och hädat,
            och mot vem har du upphävt din röst?
        Alltför högt har du upplyft dina ögon --
            ja, mot Israels Helige.
 24.    Genom dina tjänare smädade du HERREN,
            när du sade: 'Med mina många vagnar
        drog jag upp på bergens höjder,
            längst upp på Libanon;
        jag högg ned dess höga cedrar
            och väldiga cypresser;
        jag trängde fram till dess översta höjder,
            dess frodigaste skog;
 25.    jag grävde brunnar
            och drack ut vatten,
        och med min fot uttorkade jag
            alla Egyptens strömmar.'
 26.    Har du icke hört, att jag för länge sedan
            beredde detta?
        Av ålder bestämde jag ju så;
            och nu har jag fört det fram:
        du fick makt att ödelägga befästa städer
            till grusade stenhopar.
 27.    Deras invånare blevo maktlösa,
            de förfärades och stodo med skam.
        Det gick dem såsom gräset på marken
            och gröna örter,
        såsom det som växer på taken,
            och säd, som förgås,
            förrän strået har vuxit upp.
 28.    Om du sitter eller går ut
            eller går in, så vet jag det,
            och huru du rasar mot mig.
 29.    Men då du nu så rasar mot mig
            och då ditt övermod har nått till mina öron,
        skall jag sätta min krok i din näsa
            och mitt betsel i din mun
        och föra dig tillbaka samma väg,
            som du har kommit på.

 30.  Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta,
      vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men
      det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar
      och äta deras frukt.
 31.  Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter
      skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
 32.  Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från
      Sions berg.  HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
 33.  Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:

        Han skall icke komma in i denna stad
        och icke skjuta någon pil ditin;
        han skall icke mot den föra fram någon sköld
        eller kasta upp någon vall mot den.
 34.    Samma väg han kom skall han vända tillbaka,
        och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
 35.    Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad
        för min tjänare Davids skull.»

 36.  Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett
      hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon
      kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.
 37.  Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;
      och han stannade sedan i Nineve.
 38.  Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
      dräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefter
      flydde dessa undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon
      blev konung efter honom.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_37.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free