- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 41 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jesaja, 41 Kapitlet

                        HERREN och avgudarna.

  1.    Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig,
        och må folken hämta ny kraft;
        må de så komma fram och tala,
        ja, låt oss med varandra träda inför rätta.
  2.    Vem har i öster låtit denne uppstå,
        som mötes av seger, var han går fram?
        Vem giver folkslag i hans våld
        och gör honom till härskare över konungar?
        Vem gör deras svärd till stoft
        och deras bågar till strå som föres bort av vinden?
  3.    Han förjagar dem, där han går lyckosam fram,
        vanliga vägar trampar icke hans fot.
  4.    Vem har verkat och utfört detta?
        Det har han som från begynnelsen
        kallade människors släkten fram:
        jag, HERREN, som är den förste
        och som intill det sista är densamme.
  5.    Havsländerna se det och frukta,
        och jordens ändar förskräckas.
        Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.
  6.    Den ene vill hjälpa den andre;
        han säger till den andre: »Fatta mod!»
  7.    Träsnidaren sätter mod i guldsmeden,
        bleckslagaren i den som hamrar på städ.
        Han säger om lödningen: »Den är god»
        och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.
  8.    Men du Israel, min tjänare,
        du Jakob, som jag har utvalt,
        du ättling av Abraham, min vän,
  9.    du som jag har hämtat från jordens ändar
        och kallat hit från dess yttersta hörn
        och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare,
        dig har jag utvalt och icke försmått»,
 10.    frukta icke, ty jag är med dig;
        var ej försagd, ty jag är din Gud.
        Jag styrker dig, jag hjälper dig ock,
        jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
 11.    Se, alla som äro dig hätska
            skola komma på skam och blygas;
        dina motståndare skola bliva till intet
            och skola förgås.
 12.    Du skall söka efter dina vedersakare,
            men icke finna dem;
        ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
            och få en ände.
 13.    Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig
            vid din högra hand
        och som säger till dig: Frukta icke,
            jag hjälper dig.
 14.    Så frukta nu icke, du mask Jakob,
        du Israels lilla hop.
        Jag hjälper dig, säger HERREN;
        din förlossare är Israels Helige.
 15.    Se, jag gör dig till en tröskvagn,
        ny och med skarpa taggar,
        så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft
        och göra höjder lika agnar.
 16.    Du skall kasta dem med kastskovel,
        och vinden skall föra dem bort
        och stormen förskingra dem;
        men du själv skall fröjda dig i HERREN
        och berömma dig av Israels Helige.
 17.    De betryckta och fattiga
        söka förgäves efter vatten,
        deras tunga försmäktar av törst;
        men jag, HERREN, skall bönhöra dem,
        jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.
 18.    Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna
        och källor i dalarna;
        jag skall göra öknen till en vattenrik sjö
        och torrt land till källsprång.
 19.    Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen
        jämte myrten och olivträd
        och skall på hedmarken plantera cypress
        tillsammans med alm och buxbom,
 20.    för att man skall både se och veta
        och akta på och förstå,
        att HERRENS hand har gjort detta,
        att Israels Helige har skapat det.
 21.    Så träden nu fram med eder sak,
            säger HERREN;
        kommen med edra bevis,
            säger Jakobs konung.
 22.    Ja, må man komma med dem
        och förkunna för oss, vad som skall ske.
        Var äro edra forna utsagor?
        Läggen fram dem, för att vi må akta på dem
        och se till, huru de hava gått i fullbordan.
        Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,
 23.    förkunnen, vad framdeles skall hända,
        för att vi må se, att I ären gudar.
        Ja, gören någonting, vad det nu vara må,
        så att vi alla häpna, när vi se det.
 24.    Men se, I ären ett intet,
        och edert verk är alls intet;
        den som utväljer eder är en styggelse.
 25.    Jag lät i norr en man uppstå, och han kom,
        ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn;
        och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord,
        lik en krukmakare, som trampar lera.
 26.    Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det,
        eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»?
        Ingen fanns, som förkunnade det,
        ingen, som lät oss höra det,
        ingen, som hörde eder tala därom.
 27.    Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de»,
        den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.
 28.    Jag ser mig om, men här finnes ingen,
        ingen bland dessa, som kan giva besked;
        ingen som kan giva ett svar på min fråga.
 29.    Se, de äro allasammans fåfänglighet,
        deras verk äro ett intet,
        deras beläten vind och tomhet.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_41.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free