- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 47 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jesaja, 47 Kapitlet

                 Det stolta Babels förnedring.  Dess
                        trollkarlars vanmakt.

  1.    Stig ned och sätt dig i stoftet,
            du jungfru dotter Babel,
        sätt dig på jorden utan tron,
            du kaldéernas dotter;
        ty man skall icke mer kalla dig
            »den bortklemade och yppiga».
  2.    Tag till kvarnen och mal mjöl,
            lägg av din slöja,
        lyft upp släpet, blotta benet,
            vada genom strömmarna.
  3.    Din blygd skall varda blottad,
            och din skam skall ses.
        Hämnd skall jag utkräva
            och ej skona någon människa.
  4.    Vår förlossares namn är HERREN Sebaot,
            Israels Helige!
  5.    Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
            du kaldéernas dotter;
        ty du skall icke mer bliva kallad
            »konungarikenas drottning».
  6.    Jag förtörnades på mitt folk,
            jag ohelgade min arvedel
            och gav dem i din hand.
        Och du visade dem intet förbarmande;
            på gamla män
            lät du ditt ok tynga hårt.
  7.    Du tänkte: »Jag skall evinnerligen
            förbliva en drottning»
        därför ville du ej akta på
            och tänkte ej på änden.
  8.    Så hör nu detta, du som lever i vällust,
            du som tronar så trygg,
        du som säger i ditt hjärta:
            »Jag och ingen annan;
        aldrig skall jag sitta såsom änka,
            aldrig veta av, vad barnlöshet är.»
  9.    Se, båda dessa olyckor skola komma över dig med hast,
            på en och samma dag:
        både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig
            i fullaste mått,
        trots myckenheten av dina trolldomskonster,
            trots dina besvärjelsers starka kraft.
 10.    Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte:
            »Ingen ser mig.»
        Din vishet och din kunskap var det,
            som förförde dig,
        så att du så sade i ditt hjärta:
            »Jag och ingen annan.»
 11.    Därför skall en olycka komma över dig,
            som du ej förmår besvärja bort,
        och ett fördärv skall falla över dig,
            som du icke skall kunna avvända;
        ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
            när du minst anar det.
 12.    Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster
            som du har mödat dig med från din ungdom;
        se till, om du så kan skaffa hjälp,
            om du så kan skrämma bort faran.
 13.    Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
            Må de nu träda fram,
        må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen
            och spana i stjärnorna
        och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde
            skall komma över dig.
 14.    Men se, de äro att likna vid strå
            som brännes upp i eld,
        de kunna icke rädda sitt liv
            ur lågornas våld.
        Detta är ju ingen koleld att värma sig framför,
            ingen brasa att sitta vid.
 15.    Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för.
        Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort,
            var och en åt sitt håll
            och ingen finnes, som frälsar dig.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_47.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free