- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 57 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jesaja, 57 Kapitlet

                De rättfärdigas död.  Strafftal mot det
                avgudiska släktet.  HERRENS nådelöften
                          till de betryckta.

  1.    Den rättfärdige förgås, och ingen finnes,
            som tänker därpå;
        fromma människor ryckas bort,
            utan att någon lägger märke därtill.
        Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
  2.        och går då in i friden;
        de som hava vandrat sin väg rätt fram
            få ro i sina vilorum.
  3.    Men träden fram hit,
            I söner av teckentyderskor,
        I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
  4.        Över vem gören I eder lustiga?
        Mot vem spärren I upp munnen
            och räcken I ut tungan?
        Sannerligen, I ären överträdelsens barn,
            en lögnens avföda,
  5.    I som upptändens av brånad vid terebinterna,
            ja, under alla gröna träd,
        I som slakten edra barn i dalarna,
            i bergsklyftornas djup.
  6.    Stenarna i din dal har du till din del,
            de, just de äro din lott;
        också åt dem utgjuter du drickoffer
            och frambär du spisoffer.
        Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
  7.    På höga och stora berg
            redde du dig läger;
        också upp på sådana begav du dig
            för att offra slaktoffer.
  8.    Och bakom dörren och dörrposten
            satte du ditt märke.
        Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger
            och beredde plats där.
        Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem
            vid första vink du såg.
  9.    Du begav dig till Melek med olja
            och tog med dig dina många salvor;
        du sände dina budbärare till fjärran land,
            ja, ända ned till dödsriket.
 10.    Om du än blev trött av din långa färd,
            sade du dock icke: »Förgäves!»
        Så länge du kunde röra din hand,
            mattades du icke.
 11.    För vem räddes och fruktade du då,
            eftersom du var så trolös
        och eftersom du icke tänkte på mig
            och ej ville akta på?
        Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge,
            därför fruktar du mig icke?
 12.    Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk,
            de skola icke hjälpa dig.
 13.    När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig.
        Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
            och en fläkt föra dem bort.
        Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel
            och få besitta mitt heliga berg.
 14.    Ja, det skall heta: »Banen väg,
            banen och bereden väg;
        skaffen bort stötestenarna
            från mitt folks väg.»
 15.    Ty så säger
            den höge och upphöjde,
        han som tronar till evig tid
            och heter »den Helige»:
        Jag bor i helighet uppe i höjden,
        men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande;
        ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande
        och liv åt de förkrossades hjärtan.
 16.    Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta
        och icke ständigt förtörnas;
        eljest skulle deras ande försmäkta inför mig,
        de själar, som jag själv har skapat.
 17.    För hans girighetssynd förtörnades jag;
        jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold.
        Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
 18.    Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom
        och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
 19.    Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar.
        Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära!
        säger HERREN; jag skall hela honom.
 20.    Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav,
        ett som icke kan vara stilla,
        ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
 21.    De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/23_57.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free