Bibeln / Jeremia, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jeremia, 3 Kapitlet

               Judas och Israels obotfärdighet.  Maning
                           till omvändelse.

  1.  Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så
      går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får
      han då åter komma tillbaka till henne?  Bleve icke då det landet
      ohelgat?  Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare,
      du vill ändå få komma tillbaka till mig!  säger HERREN.
      >5 Mos. 24,4 f.

  2.    Lyft upp dina ögon till höjderna och se:
            var lät du icke skända dig?
        Vid vägarna satt du och spejade efter dem,
            såsom en arab i öknen,
        och ohelgade landet genom din otukt
            och genom din ondska.
      >1 Mos. 38,14 f.
  3.    Väl blevo regnskurarna förhållna,
            och intet vårregn föll;
        men du hade en äktenskapsbryterskas panna,
            du ville icke blygas.
      >5 Mos. 11,16 f. Hes. 3,7.
  4.    Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!»,
        Min ungdoms vän är du!»
  5.    »Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen,
            skulle han framhärda så för alltid?»
        Så talar du och gör dock vad ont är,
            ja, fullbordar det ock.
      >Ps. 103,9.

  6.  Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
      Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort?  Hon gick upp på alla
      höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.
      >2 Kon. 17 10. Jer. 2,20.
  7.  Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
      vända tillbaka till mig.  Men hon vände icke tillbaka.  Och hennes
      syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.
      >Hes. 16,46. 23,2 f.
  8.  Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den
      avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes
      äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den
      trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt
      >5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f.
  9.  och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon
      begick äktenskapsbrott med sten och trä.
 10.  Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa,
      icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med
      skrymteri, säger HERREN.

 11.  Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig
      rättfärdigare än Juda, den trolösa.
      >Hes. 16,51 f. 23,11 f.
 12.  Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du
      avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se
      på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede
      evinnerligen.
      >Ps. 86,15. 145,8.
 13.  Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit
      avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
      främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat
      höra min röst, säger HERREN.
      >PS. 32,5. Ords. 28,13.
 14.  Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte
      herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var
      släkt, och föra eder till Sion.
 15.  Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola
      föra eder i bet med förstånd och insikt.
      >Jer. 23,4. Hes. 34,23.
 16.  Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och
      bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer
      tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke
      komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny
      sådan.
      >Jer. 31,33.
 17.  Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och
      dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
      Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda
      hjärtans hårdhet.
      >Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f.
 18.  På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans
      skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra
      fäder till arvedel.

 19.    Jag tänkte: »Vilken plats
            skall jag ej förläna dig bland barnen,
        och vilket ljuvligt land
            skall jag icke giva dig,
        den allra härligaste arvedel bland folken!»
        Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader
        och icke mer vika bort ifrån mig.»
 20.    Men såsom när en hustru är trolös mot sin make,
        så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.
 21.    Därför höras rop på höjderna,
        gråt och böner av Israels barn;
        ty de hava gått på förvända vägar
        och förgätit HERREN, sin Gud.
      >Jer. 2,32.
 22.    Så vänden nu om, I avfälliga barn,
        så vill jag hela eder från edert avfall.

        Ja se, vi komma till dig,
        ty du är HERREN, vår Gud.
 23.    Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna,
            blott tomt larm gåvo oss bergen.
        Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud,
            som frälsning finnes för Israel.
      >Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f.
 24.    Men skändlighetsguden har förtärt
            frukten av våra fäders arbete,
            allt ifrån vår ungdom,
        deras får och fäkreatur,
            deras söner och döttrar.
 25.    Så vilja vi nu ligga här i vår skam,
            och blygd må hölja oss.
        Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat,
            vi och våra fäder,
            ifrån vår ungdom ända till denna dag;
        vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.
      >Dan. 9,7 f.