- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 4 Kapitlet

                 Förnyad maning till omvändelse.  Den
                  kommande domen.  Profetens klagan.

  1.    om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,
            skall du få vända tillbaka till mig;
        och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,
            skall du slippa vandra flyktig omkring.
  2.    Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:
            »Så sant HERREN lever»,
        och hednafolken skola välsigna sig i honom
            och berömma sig av honom.
      >1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.
  3.    Ja, så säger HERREN
        till Juda män och till Jerusalem:
        Bryten eder ny mark,
            och sån ej bland törnen.
      >Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.
  4.    Omskären eder åt HERREN; skaffen bort
            edert hjärtas förhud,
        I Juda män och I Jerusalems invånare.
        Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld
            och brinna så, att ingen kan utsläcka den,
            för edert onda väsendes skull.
      >5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.

  5.    Förkunnen i Juda,
        kungören i Jerusalem och påbjuden,
        ja, stöten i basun i landet,
        ropen ut med hög röst och sägen:
        »Församlen eder och låt oss fly
            in i de befästa städerna.»
      >Jer. 8,14.
  6.    Resen upp ett baner som visar åt Sion,
            bärgen edert gods och dröjen icke
        ty jag skall låta olycka komma från norr,
            med stor förstöring.
      >Jer. 1,14 f. 6,1.
  7.    Ett lejon drager fram ur sitt snår
        och en folkfördärvare bryter upp,
            han går ut ur sin boning,
        för att göra ditt land till en ödemark;
            då bliva dina städer förstörda,
        så att ingen kan bo i dem.
      >Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.
  8.    Så höljen eder nu i sorgdräkt,
            klagen och jämren eder,
        ty HERRENS vredes glöd
            upphör icke över oss.
      >Jer. 6,26.

  9.  På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens
      och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och
      profeterna stå häpna.
 10.  Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen
      detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.»
      Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
      >2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.
 11.  På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En
      brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt
      folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller
      rensar korn;
 12.  nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma.  Ja, nu vill
      jag gå till rätta med dem!

 13.    Se, såsom ett moln kommer han upp
            och såsom en stormvind äro hans vagnar;
        hans hästar äro snabbare än örnar,
            ve oss, vi äro förlorade!
      >Jes. 5,28. Hab. 1,8.

 14.  Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må
      bliva frälst.  Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt
      bröst?
      >Jes. 1,16.
 15.  Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd
      en som bådar fördärv.
      >Jer. 8,16.
 16.  Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en
      belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop
      mot Juda städer.
 17.  Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring
      henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger
      HERREN.
      >Luk. 19,43.
 18.  Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta;
      det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att
      plågan träffar dig ända in i hjärtat.
      >Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.

 19.    I mitt innersta våndas jag,
            i mitt hjärtas djup.
        Mitt hjärta klagar i mig,
            jag kan icke tiga,
        ty basunljud hör du, min själ,
            och krigiskt härskri.
      >Jes. 22,4. Jer. 9,1.
 20.    Olycka efter olycka ropas ut,
            ja, hela landet bliver förött;
        plötsligt bliva mina hyddor förödda,
            i ett ögonblick mina tält.
 21.    Huru länge skall jag se stridsbaneret
            och höra basunljud?

 22.    Ja, mitt folk är oförnuftigt,
            de vilja ej veta av mig.
        De äro dåraktiga barn
            och hava intet förstånd.
        Visa äro de till att göra vad ont är,
            men att göra vad gott är förstå de ej.
      >Rom. 16,19.

 23.    Jag såg på jorden,
            och se, den var öde och tom,
        och upp mot himmelen,
            och där lyste intet ljus.
      >Jes. 5,30. 50,3.
 24.    Jag såg på bergen,
            och se, de bävade,
        och alla höjder vacklade.
 25.    Jag såg mig om,
            och då fanns där ingen människa,
        och alla himmelens fåglar
            hade flytt bort.
      >Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.
 26.    Jag såg mig om,
            och då var det bördiga landet en öken,
        och alla dess städer voro nedbrutna,
            för HERRENS ansikte,
            för hans vredes glöd,
 27.    Ty så säger HERREN:
            Hela landet skall bliva en ödemark,
        om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
      >Jer. 5,18. 30,11. 46,28.
 28.    Därför sörjer jorden,
        och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,
        därför att jag så har talat och beslutit
        och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.

 29.    För larmet av ryttare och bågskyttar
            tager hela staden till flykten.
        Man giver sig in i skogssnåren
            och upp bland klipporna.
        Alla städer äro övergivna,
            ingen människa bor mer i dem.
 30.    Vad vill du göra i din förödelse?
        Om du än kläder dig i scharlakan,
        om du än pryder dig med gyllene smycken
        om du än söker förstora dina ögon genom smink,
        så gör du dig dock skön förgäves.
        Dina älskare förakta dig,
            ja, de stå efter ditt liv.
 31.    Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,
            nödrop såsom av en förstföderska.
        Det är dottern Sion som ropar;
            hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
        »Ack, ve mig!  I mördares våld
            försmäktar min själ.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free