Jeremia, 6 Kapitlet
Fienden inför Jerusalem. Folkets
obotfärdighet. Fruktlösheten av
profetens verksamhet.
1. Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,
I Benjamins barn,
stöten i basun i Tekoa,
och resen upp ett högt baner
ovanför Bet-Hackerem;
ty en olycka hotar från norr,
med stor förstöring.
>Jer. 1,14. 4,6.
2. Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,
henne skall jag förgöra.
3. Herdar skola komma över henne
med sina hjordar;
de skola slå upp sina tält runt omkring henne,
avbeta var och en sitt stycke.
>Jer. 4,17.
4. Ja, invigen eder till strid mot henne.
»Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!
Ack att dagen redan lider till ända!
Ack att aftonens skuggor förlängas!
5. Välan, så låt oss draga ditupp om natten
och förstöra hennes palatser.»
6. Ty så säger HERREN Sebaot:
Fällen träd och kasten upp vallar
emot Jerusalem.
Hon är staden som skall hemsökas,
hon som i sig har idel förtryck
7. Likasom en brunn låter vatten välla fram,
så låter hon ondska framvälla.
Våld och förödelse hör man där,
sår och slag
äro beständigt inför min åsyn.
8. Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ
ej vänder sig ifrån dig,
så att jag icke gör dig till en ödemark,
till ett obebott land.
9. Så säger HERREN Sebaot:
En efterskörd, likasom på ett vinträd,
skall man hålla på kvarlevan av Israel.
Räck ut din hand åter och åter,
såsom när man plockar av druvor från rankorna.
10. Men inför vem skall jag tala
och betyga för att bliva hörd?
Se, deras öron äro oomskurna,
så att de icke kunna höra.
Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;
de hava intet behag därtill.
>Apg. 7,61.
11. Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,
jag förmår icke hålla den inne.
Utgjut den över barnen på gatan
och över alla de unga männens samkväm;
ja, både man och kvinna skola drabbas därav,
jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
>Jer. 15,17.
12. Och deras hus skola gå över i främmandes ägo
så ock deras åkrar och deras hustrur,
ty jag vill uträcka min hand
mot landets inbyggare, säger HERREN.
>5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
13. Ty alla, både små och stora,
söka där orätt vinning,
och både profeter och präster
fara allasammans med lögn,
>Jes. 56,11.
14. de taga det lätt med helandet
av mitt folks skada;
de säga: »Allt står väl till, allt står väl till»,
och dock står icke allt väl till.
>Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
15. De skola komma på skam, ty de övade styggelse.
Likväl känna de alls icke någon skam
och veta icke av någon blygsel.
Därför skola de falla bland de andra;
när min hemsökelse träffar dem,
skola de komma på fall, säger HERREN,
16. Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och
frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den
goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra
själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»
>Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
17. Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på
basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»
>Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.
18. Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker
bland dem.
19. Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta
folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på
mina ord, utan förkasta min lag.
20. Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller
efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas
mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
>Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
21. Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för
detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på
fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.
22. Så säger HERREN:
Se, ett folk kommer
från nordlandet,
ett stort folk reser sig
vid jordens yttersta ända.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
23. De föra båge och lans,
de äro grymma och utan förbarmande.
Dånet av dem är såsom havets brus,
och på sina hästar rida de fram,
rustade såsom kämpar till strid,
mot dig, du dotter Sion.
24. När vi höra ryktet om dem,
sjunka våra händer ned,
ängslan griper oss,
ångest lik en barnaföderskas.
>Jer. 4,31. 49,24.
25. Gå icke ut på marken,
och vandra ej på vägen,
ty fienden bär svärd;
skräck från alla sidor!
26. Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,
vältra dig i aska,
höj sorgelåt likasom efter ende sonen,
och håll bitter dödsklagan;
ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.
>Jer. 4,8.
27. Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till
ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.
>Jer. 1,18. 15,20.
28. De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,
de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga
människor.
>Hes. 22,18.
29. Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.
30. »Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN
har förkastat dem.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/24_06.html
