- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 6 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 6 Kapitlet

                   Fienden inför Jerusalem.  Folkets
                   obotfärdighet.  Fruktlösheten av
                        profetens verksamhet.

  1.    Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,
            I Benjamins barn,
        stöten i basun i Tekoa,
            och resen upp ett högt baner
            ovanför Bet-Hackerem;
        ty en olycka hotar från norr,
            med stor förstöring.
      >Jer. 1,14. 4,6.
  2.    Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,
            henne skall jag förgöra.
  3.    Herdar skola komma över henne
            med sina hjordar;
        de skola slå upp sina tält runt omkring henne,
            avbeta var och en sitt stycke.
      >Jer. 4,17.
  4.    Ja, invigen eder till strid mot henne.
            »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!
            Ack att dagen redan lider till ända!
            Ack att aftonens skuggor förlängas!
  5.        Välan, så låt oss draga ditupp om natten
            och förstöra hennes palatser.»

  6.    Ty så säger HERREN Sebaot:
        Fällen träd och kasten upp vallar
            emot Jerusalem.
        Hon är staden som skall hemsökas,
            hon som i sig har idel förtryck
  7.    Likasom en brunn låter vatten välla fram,
            så låter hon ondska framvälla.
        Våld och förödelse hör man där,
            sår och slag
            äro beständigt inför min åsyn.
  8.    Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ
            ej vänder sig ifrån dig,
        så att jag icke gör dig till en ödemark,
            till ett obebott land.

  9.    Så säger HERREN Sebaot:
        En efterskörd, likasom på ett vinträd,
            skall man hålla på kvarlevan av Israel.
        Räck ut din hand åter och åter,
            såsom när man plockar av druvor från rankorna.

 10.    Men inför vem skall jag tala
            och betyga för att bliva hörd?
        Se, deras öron äro oomskurna,
            så att de icke kunna höra.
        Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;
            de hava intet behag därtill.
      >Apg. 7,61.
 11.    Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,
            jag förmår icke hålla den inne.
        Utgjut den över barnen på gatan
        och över alla de unga männens samkväm;
        ja, både man och kvinna skola drabbas därav,
        jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
      >Jer. 15,17.
 12.    Och deras hus skola gå över i främmandes ägo
        så ock deras åkrar och deras hustrur,
        ty jag vill uträcka min hand
        mot landets inbyggare, säger HERREN.
      >5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
 13.    Ty alla, både små och stora,
            söka där orätt vinning,
        och både profeter och präster
            fara allasammans med lögn,
      >Jes. 56,11.
 14.    de taga det lätt med helandet
            av mitt folks skada;
        de säga: »Allt står väl till, allt står väl till»,
         och dock står icke allt väl till.
      >Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
 15.    De skola komma på skam, ty de övade styggelse.
        Likväl känna de alls icke någon skam
        och veta icke av någon blygsel.
        Därför skola de falla bland de andra;
        när min hemsökelse träffar dem,
        skola de komma på fall, säger HERREN,

 16.  Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och
      frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den
      goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra
      själar.»  Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»
      >Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
 17.  Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på
      basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»
      >Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.

 18.  Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker
      bland dem.
 19.  Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta
      folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på
      mina ord, utan förkasta min lag.
 20.  Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller
      efter bästa kalmus ifrån fjärran land?  Edra brännoffer täckas
      mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
      >Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
 21.  Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för
      detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på
      fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

 22.  Så säger HERREN:
        Se, ett folk kommer
            från nordlandet,
        ett stort folk reser sig
            vid jordens yttersta ända.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
 23.    De föra båge och lans,
        de äro grymma och utan förbarmande.
        Dånet av dem är såsom havets brus,
            och på sina hästar rida de fram,
        rustade såsom kämpar till strid,
            mot dig, du dotter Sion.
 24.    När vi höra ryktet om dem,
            sjunka våra händer ned,
        ängslan griper oss,
            ångest lik en barnaföderskas.
      >Jer. 4,31. 49,24.
 25.    Gå icke ut på marken,
            och vandra ej på vägen,
        ty fienden bär svärd;
            skräck från alla sidor!
 26.    Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,
            vältra dig i aska,
        höj sorgelåt likasom efter ende sonen,
            och håll bitter dödsklagan;
        ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.
      >Jer. 4,8.

 27.  Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till
      ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.
      >Jer. 1,18. 15,20.
 28.  De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,
      de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga
      människor.
      >Hes. 22,18.
 29.  Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
      luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.
 30.  »Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN
      har förkastat dem.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_06.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free