- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 14 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 14 Kapitlet

                Den stora torkan och profetens förbön.

  1.  Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

  2.    Juda ligger sörjande,
            dess portar äro förfallna,
        likasom i sorgdräkt
            luta de mot jorden,
        och ett klagorop stiger
            upp från Jerusalem.
      >Jes, 3,6. Jer. 12,4. Klag. 1,4. 2,8.
  3.    Stormännen där
            sända de små efter vatten,
        men när de komma till dammarna,
            finna de intet vatten;
        de måste vända tillbaka
            med tomma kärl.
        De stå där med skam och blygd
            och måste hölja över sina huvuden.
  4.    För markens skull, som ligger vanmäktig,
        därför att intet regn faller på jorden,
        stå åkermännen med skam
            och måste hölja över sina huvuden.
      >Joel 1,11.
  5.    Ja, också hinden på fältet
            övergiver sin nyfödda kalv,
            därför att intet grönt finnes
      >Joel 1,18.
  6.    Och vildåsnorna stå på höjderna
        och flämta såsom schakaler;
        deras ögon försmäkta,
            därför att gräset är borta.

  7.    Om än våra missgärningar
            vittna emot oss,
        så hjälp dock, HERRE,
            för ditt namns skull.
        Ty vår avfällighet är stor;
            mot dig hava vi syndat.
  8.    Du Israels hopp
            dess frälsare i nödens tid,
        varför är du såsom en främling i landet,
        lik en vägfarande som slår upp sitt tält
            allenast för en natt?
  9.    Varför är du lik en rådlös man,
        lik en hjälte som icke kan hjälpa?
        Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
        och vi äro uppkallade efter ditt namn;
        så övergiv oss då icke.

 10.    Så säger HERREN om detta folk:

        På detta sätt driva de gärna omkring,
        de hålla icke sina fötter i styr.
        Därför har HERREN intet behag till dem;
        nej, han kommer nu ihåg deras missgärning
        och hemsöker deras synder.
      >Jer. 2,23, 31. Hos. 8,3. 9,9.

 11.  Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för
      detta folk.
      >Jer. 7,16. 11,14.
 12.  Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om
      de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till
      dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och
      pest.
      >Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 6,20. 11,11. Hes. 8,18. Am. 5,22.
      >Mik. 3,4.
 13.  Då sade jag: »Ack Herre, HERRE!  Profeterna säga ju till dem: I
      skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa
      eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»
      >Jer. 5,12.
 14.  Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn;
      jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller
      talat till dem.  Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal
      och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.
      >Jer. 23,21. 27,14 f. 29,8 f.
 15.  Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn,
      fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och
      hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och
      hunger skola dessa profeter förgås.
 16.  Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både
      söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator,
      slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag
      skall utgjuta deras ondska över dem.
 17.  Men du skall säga till dem detta ord:

        Mina ögon flyta i tårar
            natt och dag
            och få ingen ro,
        ty jungfrun, dottern mitt folk
            har drabbats av stor förstöring,
            av ett svårt och oläkligt sår.
      >Jer. 9,1. 10,19. 13,17. 30,12. Klag. 1,2, 18. 2,18. 3,48.
 18.    Om jag går ut på marken,
            se, då ligga där svärdsslagna män;
        och kommer jag in i staden,
            så mötes jag där av hungerns plågor.
        Ja, både profeter och präster
            nödgas draga från ort till ort,
            till ett land som de icke känna.

 19.    Har du då alldeles förkastat Juda?
        Har din själ begynt försmå Sion?
        Eller varför har du slagit oss så,
            att ingen kan hela oss?
        Vi bida efter frid,
            men intet gott kommer,
        efter en tid då vi skulle bliva helade,
            men se, förskräckelse kommer.
      >Jer. 8,15.
 20.    HERRE, vi känna vår ogudaktighet,
            våra fäders missgärning,
            ty vi hava syndat mot dig.
      >Ps. 106,6. Jer. 3,25. Dan. 9,8.
 21.    För ditt namns skull,
            förkasta oss icke,
        låt din härlighets tron
            ej bliva föraktad;
        kom ihåg ditt förbund med oss,
            och bryt det icke.
      >Jer. 3,17.
 22.    Finnas väl bland hedningarnas
            fåfängliga avgudar
            sådana som kunna giva regn?
        Eller kan himmelen av sig själv
            låta regnskurar falla?
        Är det icke dig,
            HERRE, vår Gud,
            som vi måste förbida?
        Det är ju du
            som har gjort allt detta.
      >Job 5,10. Ps. 135,7. 147,8. Apg. 14,15 f.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_14.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free