- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 15 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 15 Kapitlet

                     Herrens samtal med profeten.

  1.  Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför
      mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta folk.
      Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.
      >2 Mos. 32,11 f. 4 Mos 14,13 f.  1 Sam. 7,9 f. Ps. 99,6.
      >Hes. 14,14, 16.
  2.  Och om de fråga dig: »Vart skola vi gå?», så skall du svara dem:
      Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i
      svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som
      hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen
      till.
      >Jer. 43,11. Sak. 11,9.
  3.  Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger
      HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa
      bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola
      äta upp och fördärva dem.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,26.
  4.  Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på
      jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda
      konung, har gjort i Jerusalem.
      >5 Mos. 28,25. 2 Kon. 21,11. 23,26. 24,3. 2 Krön. 29,8. 33,19.
      >Jer. 24,9.

  5.    Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
            och vem kan ömka dig,
        och vem kan vilja komma för att fråga
            om det står väl till med dig?
  6.    Du själv försköt mig, säger HERREN;
            du gick din väg bort.
        Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig;
            jag hade tröttnat att förbarma mig.
  7.    Ja, jag kastade dem med kastskovel
            vid landets portar,
        jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk,
            då de ej ville vända om från sina vägar.
  8.    Deras änkor blevo genom mig
            talrikare än sanden i havet;
        över mödrarna till deras unga
            lät jag förhärjare komma
            mitt på ljusa dagen;
        plötsligt lät jag ångest och förskräckelse
            falla över dem.
  9.    Om en moder än hade sju söner,
            måste hon dock giva upp andan i sorg;
        hennes sol gick ned, medan det ännu var dag,
            hon måste bliva till skam och blygd.
        Och vad som är kvar av dem skall
            jag giva till pris
        åt deras fienders svärd, säger HERREN

 10.    »Ve mig, min moder, att du har fött mig,
        mig som är till kiv och träta för hela landet!
        Jag har icke drivit ocker,
        ej heller har någon behövt ockra på mig;
        likväl förbanna de mig alla.»
      >Job 3,1 f. 10,18. Jer. 20,1 f., 14. 26,7 f. 38,6.

 11.  Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låta
      det gå dig väl.  Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender
      komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens
      tid.
      >Jer. 21,1 f. 37,3. 42,1 f.
 12.  Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?»  --
 13.  Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och
      det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i
      hela ditt land.
      >Ps. 44,13. Jes. 52,3. Jer. 17,3 f.
 14.  Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du
      icke känner.  Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det
      brinna.
      >5 Mos. 32,22 f.

 15.    HERRE, du vet det.
        Tänk på mig och låt dig vårda om mig,
        och skaffa mig hämnd på mina förföljare;
        tag mig icke bort, du som är långmodig.
        Betänk huru jag bär smälek för din skull
 16.    När jag fick dina ord, blevo de min spis,
        ja, dina ord blevo för mig
        mitt hjärtas fröjd och glädje;
        ty jag är uppkallad efter ditt namn,
        HERRE, härskarornas Gud.
 17.    Jag har icke suttit i gycklares samkväm
            och förlustat mig där;
        för din hands skull har jag måst sitta ensam,
            ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
      >Jes. 8,11. Jer. 6,11. Hes. 3,14.
 18.    Varför skall jag då plågas så oavlåtligt,
            och varför är mitt sår så ohelbart?
            Det vill ju icke läkas.
        Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck,
            så som ett vatten som ingen kan lita på.

 19.    Därför säger HERREN så:
        Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter
            och bliva min tjänare.
        Och om du frambär ädel metall utan slagg,
            så skall du få tjäna mig såsom mun.
        Dessa skola då vända åter till dig,
            men du skall icke vända åter till dem.
 20.    Och jag skall göra dig inför detta folk
        till en fast kopparmur,
        så att de icke skola bliva dig övermäktiga,
        om de vilja strida mot dig;
        ty jag är med dig och vill frälsa dig
        och vill hjälpa dig, säger HERREN.
      >Jer. 1,18. 6,27. 20,11.
 21.    Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld
        och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_15.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free