- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 17 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 17 Kapitlet

                       Juda synd.  Sabbatsbudet.

  1.  Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den
      är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
  2.  så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma
      ihåg sina altaren och Aseror.
  3.  Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
      jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff
      för vad du har syndat i hela ditt land.
      >Jer. 15,13 f. 21,13.
  4.  Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan
      -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta
      dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner.  Ty I haven
      upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

  5.  Så säger HERREN:
        Förbannad är den man
        som förtröstar på människor
        och sätter kött sig till arm
        och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
      >2 Krön. 32,8.
  6.    Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken
        och skall icke få se något gott komma,
        utan skall bo på förbrända platser i öknen,
        i ett land med salthedar, där ingen bor.
      >Jer. 48,6.

  7.    Men välsignad är den man
        som förtröstar på HERREN,
        den som har HERREN till sin förtröstan.
      >PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.
  8.    Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,
        och som sträcker ut sina rötter till bäcken;
        ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,
        utan bevarar sina löv grönskande;
        och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke
        och upphör ej heller att bara frukt.
      >Ps. 1,3.

  9.    Ett illfundigt och fördärvat ting
            är hjärtat framför allt annat;
            vem kan förstå det?
 10.    Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat
            och prövar njurarna,
        och giver så åt var och en efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.

 11.    Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt,
        är den som samlar rikedom med orätt;
        i sina halva dagar måste han lämna den
        och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

 12.    En härlighetens tron,
            en urgammal höjd
            är vår helgedoms plats.
 13.    HERREN är Israels hopp;
        alla som övergiva dig komma på skam.
        de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;
        ty de hava övergivit HERREN,
        källan med det friska vattnet.
      >Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.

 14.  Hela du mig, HERRE, så varde jag helad;
      fräls mig du, så varder jag frälst.
      Ty du är mitt lov.
      >5 Mos. 10,21.

 15.    Se, dessa säga till mig:
        »Vad bliver av HERRENS ord?
            Må det fullbordas!»
      >Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.
 16.    Det är ju så, att jag ej har undandragit mig
            herdekallet i din efterföljd,
        och fördärvets dag
            har jag icke åstundat;
            du vet det själv.
        Vad mina läppar hava uttalat,
            det har talats inför ditt ansikte.
 17.    Så bliv då icke
            till skräck för mig;
        du som är min tillflykt
            på olyckans dag.
 18.    Låt dem som förfölja mig
            komma på skam,
        men låt icke mig
            komma på skam;
        låt dem bliva förfärade,
            men låt ej mig bliva förfärad.
        Låt en olycksdag komma över dem,
        och krossa dem i dubbelt mått.
      >Ps. 35,4. 40,15.

 19.  Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i
      Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i
      Jerusalems alla andra portar;
 20.  och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela
      Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa
      portar.
      >Jer. 22,2.
 21.  Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på
      sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom
      Jerusalems portar.
      >Neh 13,19.
 22.  Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och
      gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
      såsom jag bjöd edra fäder,
      >2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.
 23.  fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro
      hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
      >Jer 2,30. 5,3.
 24.  Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen
      icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen
      sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
      >Jes. 56,2. 58,13 f.
 25.  då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron
      få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar,
      följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och
      denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
      >Jer. 22,4.
 26.  Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins
      land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
      och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och
      frambära lovoffer till HERRENS hus.
      >Jer. 32,44. 33,13.
 27.  Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke
      bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då
      skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära
      Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
      >Hes. 20,47. Hos. 8,14.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_17.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free