Jeremia, 32 Kapitlet
Jeremias återköp under stadens
belägring. Profetia om Judafolkets
återupprättelse.
1. Detta är det ord som från HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
Juda konungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars
adertonde regeringsår.
2. Vid den tiden belägrade den babyloniske konungens här Jerusalem,
och profeten Jeremia låg då fången i fängelsegården i Juda
konungs hus.
>2 Kon. 25,1 f.
3. Ty Sidkia, Juda konung, hade låtit spärra in honom, i det han
sade: »Huru djärves du profetera och säga: 'Så säger HERREN: Se,
jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
han skall intaga den.
>Jer. 21,7. 27,6. 34,2 f. 38,3.
4. Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldéernas hand,
utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungens
hand, så att han nödgas muntligen tala med honom och stå inför
honom, öga mot öga.
>Jer. 38,23. 39,7.
5. Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förbliva
där, till dess jag ser till honom, säger HERREN. När I striden
mot kaldéerna, skolen I icke hava någon framgång.»
6. Och Jeremia sade: »HERRENS ord kom till mig; han sade:
7. Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
säga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rätt
att köpa den.'»
>8 Mos. 25,24 f. Rut 4,9 f.
8. Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården,
såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: »Köp min åker i
Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och är
bördeman; så köp den då åt dig.» Då förstod jag att det var
HERRENS ord
9. och köpte åkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
vägde upp penningarna åt honom, sjutton siklar silver.
10. Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkallade
vittnen och vägde upp penningarna på en våg.
11. Och jag tog köpebrevet, såväl det förseglade, som innehöll
avtalet och de särskilda bestämmelserna, som ock det öppna
brevet,
12. och gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
i närvaro av min frände Hanamel och de vittnen som hade
underskrivit köpebrevet, och alla andra judar som voro
tillstädes i fängelsegården.
13. Och jag bjöd Baruk, i deras närvaro, och sade:
14. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, både
detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i
ett lerkärl, för att de må vara i behåll för lång tid.
15. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall man
komma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar.»
16. Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad
jag till HERREN och sade:
17. »Ack Herre, HERRE, du är ju den som har gjort himmel och jord
genom din stora kraft och din uträckta arm. Intet är så
underbart att du icke skulle förmå det,
>1 Mos. 18,14. Jer. 27,5. Luk. 1,37.
18. du som gör nåd med tusenden och vedergäller fädernas missgärning
i deras barns sköte efter dem; du store och väldige Gud, vilkens
namn är HERREN Sebaot;
>2 Mos. 20,5 f. 34,7. 5 Mos. 5,9.
19. du som är stor i råd och mäktig i gärningar; du vilkens ögon äro
öppna över människobarnens alla vägar, så att du giver åt var
och en efter hans vägar och efter hans gärningars frukt;
>2 Krön. 6,30. Job 34,21. Ps. 62,13. Ords. 5,21. Jer. 10,6.
>16,17. 17,10.
20. du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra
människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i
dag.
21. Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
under, med stark hand och uträckt arm, och genom stor
förskräckelse.
>2 Mos. 6,6. 13,3, 14. 32,11. 5 Mos. 4,34. 2 Sam. 7,23.
>1 Krön. 17,21.
22. Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder
att giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.
>Jer. 11,5.
23. Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra
din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka
vederfaras dem.
24. Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, att
man kan intaga den och genom svärd, hungersnöd och pest är
staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du hotade med,
det har skett, och du har det nu inför dina ögon.
25. Och likväl, fastän staden är given i kaldéernas hand, sade du,
Herre HERRE, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tag
vittnen därpå'!»
26. Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
27. jag är HERREN, allt kötts Gud; skulle något vara så underbart
att jag icke förmådde det?
>4 Mos. 16,22.
28. Därför säger HERREN så: Se, jag vill giva denna stad i
kaldéernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
och han skall intaga den.
29. Och kaldéerna, som belägra denna stad, skola komma och tända eld
på staden och bränna upp den, tillika med de hus på vilkas tak
man har tänt offereld åt Baal och utgjutit drickoffer åt andra
gudar, till att förtörna mig.
>Jer. 19,13.
30. Ty allt ifrån sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
allenast gjort vad ont är i mina ögon; ja, Israels barn hava med
sina händers verk berett mig allenast förtörnelse, säger HERREN.
31. Ty allt ifrån den dag då denna stad byggdes ända till nu har den
uppväckt min vrede och förtörnelse, så att jag måste förkasta
den från mitt ansikte,
32. för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
sina konungar, furstar, präster och profeter, både Juda män och
Jerusalems invånare, hava bedrivit, till att förtörna mig.
>Neh. 9,34. Jer. 2,26 f. Dan. 9,8.
33. De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt
och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.
34. De satte upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
mitt namn och orenade det så;
>2 Kon. 21,4 f. Jer. 7,30 f. 23,11.
35. och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där
offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade
bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens tänkt mig något
sådant; och så förledde de Juda till synd.
>Mos. 18,21. Jer. 19,5.
36. Men så säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
vara genom svärd, hungersnöd och pest given i den babyloniske
konungens hand:
37. Se, jag skall församla dem ur alla de länder till vilka jag i
min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och
jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo bär
i trygghet.
>5 Mos. 30,3. Jer. 30,10 f., 16 f.
38. Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
>Jer. 24,7. 30,22. 31,33.
39. Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en
och samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det må
gå dem väl, och deras barn efter dem.
>Hes. 11,19 f. 36,26.
40. Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke
upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall
jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig.
>Jer. 31,31 f.
41. Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall
plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärta
och all min själ.
>5 Mos. 30,9.
42. Ty så säger HERREN: Likasom jag har låtit all denna stora olycka
komma över detta folk, så skall jag ock låta allt det goda som
jag lovade dem komma dem till del.
>Jer. 18,7 f. 31,28.
43. Och man skall komma att köpa åkrar i detta land, om vilket I
sägen att det är en ödemark, där varken människor eller djur
kunna bo, och att det är givet i kaldéernas hand.
44. Ja, åkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva och
försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
Jerusalems omnejd och i Juda städer, både i Bergsbygdens och i
Låglandets och i Sydlandets städer; ty jag skall åter upprätta
dem, säger HERREN.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/24_32.html
