- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 34 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 34 Kapitlet

                  Sidkias blivande öde.  Friårsbrott.

  1.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när
      Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla
      de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla
      folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:
      >2 Kon. 25,1 f.
  2.  Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda
      konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva
      denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
      bränna upp den i eld.
      >Jer. 32,3 f. 38,3.
  3.  Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
      förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas
      stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen
      tala med dig, och du skall komma till Babel.
  4.  Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om
      dig: Du skall icke dö genom svärd.
  5.  Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt
      förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras
      som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning
      till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!»
      Ty detta har jag talat, säger HERREN.
      >2 Krön. 16,14. Jer. 22,18.

  6.  Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
      i Jerusalem,
  7.  under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem
      och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och
      Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar
      och voro befästa.
      >Jos. 15,35, 39 2 Krön 11,5, 9.

  8.  Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung
      Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom
      att de bland sig skulle utropa frihet,
  9.  så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria,
      om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene
      juden skulle hava den andre till träl.
 10.  Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
      som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle
      släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer
      skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.
 11.  Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar och
      trälinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till
      trälar och trälinnor.
 12.  Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:
 13.  Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med
      edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur
      träldomshuset; jag sade:
 14.  »När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin
      broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex
      år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.»  Dock ville edra
      fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.
      >2 Mos. 21,2. 3 Mos. 25,39 f. 5 Mos. 15,12.
 15.  Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i
      det att I haven utropat frihet var och en för sin broder.  Och I
      haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som
      är uppkallat efter mitt namn.
 16.  Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
      tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden
      släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort
      dem till edra trälar och trälinnor.
 17.  Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat
      frihet var och en för sin broder och sin nästa.  Så utropar då
      jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest
      och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för
      alla riken på jorden.
 18.  Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit
      förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte --
      vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de
      gingo --
      >1 Mos. 15,10.
 19.  dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och
      prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
      kalven,
 20.  dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som
      stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt
      himmelens fåglar och markens djur.
      >5 Mos. 28,26. Jer. 7,33. 16,4.
 21.  Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
      fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i
      händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit
      bort ifrån eder.
 22.  Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter
      skola draga mot denna stad och belägra den; och de skola då
      intaga den och bränna upp den i eld.  Och Juda städer skall jag
      göra till en ödemark, där ingen bor.
      >2 Kon. 25,9. Jer. 37,8.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_34.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free