- Project Runeberg -  Bibeln /
Jeremia, 52 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Jeremia, 52 Kapitlet

                   Sidkia konung i Juda.  Jerusalems
               förstöring genom Nebukadressar och Juda
                 rikes undergång.  Jojakins benådning.

  1.  Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
      regerade elva år i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
      dotter, från Libna.
      >2 Kon. 24,18 f. 2 Krön. 36,11 f. Jer. 37,1 f.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakim
      hade gjort.
  3.  Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
      och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.

      Och Sidkia avföll från konungen i Babel.
  4.  Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden, på tionde dagen
      i månaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här
      till Jerusalem, och de belägrade det; och de byggde en
      belägringsmur runt omkring det.
      >2 Kon. 25,1 f. Jer. 39,1 f.
  5.  Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias
      elfte regeringsår.
  6.  Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, var
      hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade
      något att äta.
  7.  Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
      staden om natten genom porten mellan de båda murarna (den port
      som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo
      runt omkring staden; och de togo vägen åt Hedmarken till.
  8.  Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp Sidkia
      på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom
      och skingrat sig.
  9.  Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske
      konungen i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och
      dom med honom.
 10.  Och konungen i Babel lät slakta Sidkias barn inför hans ögon;
      därjämte lät han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
 11.  Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
      honom med kopparfjättrar.  Och konungen i Babel förde honom
      därefter till Babel och lät honom sitta i fängelsehuset ända
      till hans dödsdag.

 12.  I femte månaden, på tionde dagen i månaden, detta i den
      babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsår, kom
      Nebusaradan, översten för drabanterna; denne var den babyloniske
      konungens förtroendeman vid Jerusalem.
 13.  Han brände upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
      Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i
      eld.
 14.  Och alla murar runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här
      av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig.
 15.  Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstoden
      av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som
      hade gått över till konungen i Babel, så ock det hantverksfolk
      som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,
      bort i fångenskap.
 16.  Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för
      drabanterna, några kvar till vingårdsmän och åkermän.

 17.  Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i
      HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde all kopparen till
      Babel.
      >Jer. 27,19 f.
 18.  Och askkärlen, skovlarna, knivarna, de båda slagen av skålar och
      alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de
      bort.
 19.  Likaledes tog översten för drabanterna bort faten, fyrfaten,
      offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och
      bägarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
 20.  Vad angår de två pelarna, havet som var allenast ett, och de
      tolv kopparoxarna under bäckenställen, som konung Salomo hade
      låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa
      föremål icke vägas.
      >1 Kon. 7,15 f., 23 f. 2 Krön. 3,15.
 21.  Och vad pelarna angår, så var den ena pelaren aderton alnar hög,
      och en tolv alnar lång tråd mätte dess omfång, och den var fyra
      finger tjock och ihålig.
 22.  Och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
      pelarhuvud var fem alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen
      funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar.  Och
      likadant var det på den andra pelaren med fina granatäpplen.
 23.  Och granatäpplena voro nittiosex utåt; men tillsammans voro
      granatäpplena på nätverket runt omkring ett hundra.

 24.  Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte
      Sefanja prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt
      vid tröskeln,
 25.  och från staden tog han en hovman, den som var anförare för
      krigsfolket, och sju av konungens närmaste män, som påträffades
      i staden, så ock härhövitsmannens sekreterare, som plägade
      utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män
      av landets folk, som påträffades i staden --
 26.  dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem
      till den babyloniske konungen i Ribla.
 27.  Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.
      Så blev Juda bortfört från sitt land.

 28.  Detta är antalet av dem som Nebukadressar förde bort: i det
      sjunde året tre tusen tjugutre judar,
 29.  och i Nebukadressars adertonde: regeringsår åtta hundra
      trettiotvå personer från Jerusalem.
 30.  Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsår bortförde
      Nebusaradan, översten för drabanterna, av judarna sju hundra
      fyrtiofem personer.  Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
      personer.

 31.  Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade
      blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugufemte
      dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år
      han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och förde
      honom ut ur fängelset.
 32.  Och han talade vänligt med honom och gav honom översta platsen
      bland de konungar som voro hos honom i Babel.
 33.  Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans
      bord, så länge han levde.
 34.  Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen i Babel,
      visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/24_52.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free