- Project Runeberg -  Bibeln /
Klagovisorna, 1 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                       Klagovisorna, 1 Kapitlet[1]

  1.    Huru övergiven sitter hon icke,
            den folkrika staden!
        Hon har blivit lik en änka.
            Hon som var så mäktig bland folken,
        en furstinna bland länderna,
            hon måste nu göra trältjänst.
      >Bar. 4,12 f.
  2.    Bittert gråter hon i natten,
            och tårar rinna utför hennes kind.
        Ingen finnes, som tröstar henne,
            bland alla hennes vänner.
      Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne;
            de hava blivit hennes fiender.
      >Ps. 38,12. Jer.13,17.
  3.    Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände
            och svåra vedermödor;
        hon bor nu bland hedningarna
            och finner ingen ro.
        Alla hennes förföljare hava fallit över henne,
            mitt i hennes trångmål.
  4.    Vägarna till Sion ligga sörjande,
            då nu ingen kommer till högtiderna.
        Alla hennes portar äro öde,
            hennes präster sucka.
        Hennes jungfrur äro bedrövade,
            och själv sörjer hon bittert.
  5.    Hennes ovänner hava fått övermakten,
            för hennes fiender går allt väl.
        Ty HERREN har sänt henne bedrövelser
            för hennes många överträdelsers skull.
        Hennes barn hava måst gå i fångenskap,
            bortdrivna av ovännen.
  6.    Så har all dottern Sions härlighet
            försvunnit ifrån henne.
        Hennes furstar likna hjortar
            som icke finna något bete;
        vanmäktiga söka de fly bort,
            undan sina förföljare.
  7.    I denna sitt eländes och sin husvillhets tid
            kommer Jerusalem ihåg
        allt vad dyrbart hon ägde
            i forna dagar.
        Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand
            och hon icke har någon hjälpare
        nu se hennes ovänner
            med hån på hennes undergång.
      >Jes. 64,11.
  8.    Svårt hade Jerusalem försynda sig;
            därför har hon blivit en styggelse.
        Alla som ärade henne förakta henne nu,
            då de se hennes blygd.
        Därför suckar hon ock själv
            och drager sig undan.
      >Jes. 47,3. Jer. 13,22, 26. Nah. 3,5.
  9.    Orenhet fläckar hennes klädesfållar;
            hon tänkte icke på anden.
        Därför vart hennes fall så gruvligt;
            ingen finnes, som tröstar henne.
        Se, HERRE, till mitt elände,
            ty fienden förhäver sig.
      >Jes. 47,7.
 10.    Ovännen räckte ut sin hand
            efter allt vad dyrbart hon ägde;
        ja, hon fick se huru hedningar
            kommo in i hennes helgedom,
        just sådana som du hade förbjudit
            att komma in i din församling.
      >5 Mos. 23,3 f. Neh. 13,1 f. Ps. 79,1 f. Hes. 44,9.
 11.    Allt hennes folk måste med suckan
            tigga sitt bröd;
        för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat
            till att stilla sin hunger.
        Se, HERRE, och akta på
            huru föraktad jag har blivit.
 12.    Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram?
            Akten härpå och sen till:
        kan någon plåga vara lik den
            varmed jag har blivit hemsökt,
        den varmed HERREN har bedrövat mig
            på sin glödande vredes dag?
      >Jes. 13,13.
 13.    Från höjden sände han en eld
            i mina ben och fördärvade dem.
        Han bredde ut ett nät för mina fötter,
            han stötte mig tillbaka.
        Förödelse lät han gå över mig,
            han gjorde mig maktlös för alltid.
 14.    Mina överträdelser knötos samman
            av hans hand till ett ok,
        hopbundna lades de på min hals;
            så bröt han ned min kraft.
        Herren gav mig i händerna på människor
            som jag ej kan stå emot.
      >Ps. 31,11.
 15.    Alla de tappra kämpar jag hyste
            aktade Herren för intet.
        Han lyste ut högtid, mig till fördärv,
            för att krossa mina unga män.
        Ja, vinpressen trampade Herren
            till ofärd för jungfrun dottern Juda.
      >Jes. 63,3. Klag. 2,22.
 16.    Fördenskull gråter jag;
            mitt öga, det flyter i tårar;
        ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig
            och vederkvicka min själ.
        Förödelse har gått över mina barn,
            ty fienden har blivit mig övermäktig.
      >Jer. 14,17.
 17.    Sion räcker ut sina händer,
            men ingen finnes, som tröstar henne;
        mot Jakob bådade HERREN upp
            ovänner från alla sidor;
        Jerusalem har blivit
            en styggelse ibland dem.
 18.    Ja, HERREN är rättfärdig,
            ty jag var gensträvig mot hans bud.
        Hören då, alla I folk,
            och sen min plåga:
        mina jungfrur och mina unga män
            fingo gå i fångenskap.
      >Dan. 9,7.
 19.    Jag kallade på mina vänner,
            men de bedrogo mig.
        Mina präster och mina äldste
            förgingos i staden,
        medan de tiggde sig mat
            för att stilla sin hunger.
 20.    Se HERRE, huru jag är i nöd,
            mitt innersta är upprört.
        Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
            därför att jag var så gensträvig.
        Ute har svärdet förgjort mina barn,
            och inomhus pesten.
      >5 Mos. 32,25. Jes. 16,11. Klag. 2,11. Hes. 7,16.
 21.    Väl hör man huru jag suckar,
            men ingen finnes, som tröstar mig;
        alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig
            över att du har gjort detta.
        Den dag du förkunnade har du låtit komma.
            Dock, dem skall det gå såsom mig.
      >Jer. 50,10, 29. 51,24.
 21.    Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte,
            och hemsök dem,
        likasom du har hemsökt mig
            för alla mina överträdelsers skull
        ty många äro mina suckar,
            och mitt hjärta är sjukt.
      >Jer. 8,18.

[1]  Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/25_01.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free