Bibeln / Hesekiel, 12 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 12 Kapitlet

                 Förebildlig framställning av folkets
               landsflykt.  Profetians uppfyllelse viss
                        och nära förestående.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
  2.  »Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland
      människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron
      att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så
      gensträvigt släkte.
      >5 Mos. 29,4. Jes. 6,9 f. 42,18 f. Jer. 5,21. Hes. 2,3 f.
      >Matt. 13,14 f.
  3.  Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man
      skall gå i landsflykt.  Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa
      dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu
      bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta
      därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.
      >Jer. 26,3 36,3.
  4.  För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle
      du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på
      aftonen, såsom landsflyktiga pläga.
  5.  Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut
      genom den.
  6.  Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när
      det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att
      du icke ser landet.  Ty jag gör dig till ett tecken för Israels
      hus.»
      >Jes. 8,18. 20,3. Hes. 24,24. Sak. 3,8.
  7.  Och jag gjorde såsom han bjöd mig; på ljusa dagen förde jag ut
      mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt.  Sedan, om aftonen,
      gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade
      blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så
      på axeln, i deras åsyn.

  8.  Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:
  9.  Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga
      släktet, frågat dig: »Vad är det du gör?»
 10.  Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller
      fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro
      därinne.
 11.  Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall
      det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.
 12.  Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på
      axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga
      ut.  Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kan
      bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, så att
      han icke ser landet med sitt öga.
 13.  Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva
      fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel i
      kaldéernas land, som han dock icke skall se; och där skall han
      dö.
      >2 Kon. 25,4 f. Jer. 52,7 f. Hes. 17,20. 32,3.
 14.  Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans
      härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd
      skall jag draga ut efter dem.
      >Hes. 5,12.
 15.  Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem
      bland folken och förströr dem i länderna.
 16.  Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd,
      hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de
      komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola
      förnimma att jag är HERREN.

 17.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 18.  Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt
      vatten darrande och med oro.
 19.  Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om
      Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med
      oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva
      ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull
      som alla dess inbyggare hava övat.
      >Hes 4,16.
 20.  Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och
      landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är
      HERREN.

 21.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 22.  Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels
      land, när I sägen: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliver
      intet»?
      >2 Petr. 3,4 f.
 23.  Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på
      det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i
      Israel.  Tala i stället så till dem: »Tiden kommer snart, med
      alla profetsynernas fullbordan.»
      >Hab. 2,3.
 24.  Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola
      mer finnas i Israels hus;
 25.  nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
      skall fullbordas, utan att länge fördröjas.  Ja, du gensträviga
      släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
      fullborda det, säger Herren, HERREN.
      >Jer. 1,12.

 26.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 27.  Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådar
      gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider
      som ännu äro långt borta.»
 28.  Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag
      har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske,
      säger Herren, HERREN.