Hesekiel, 17 Kapitlet
Konung Sidkias förbundsbrott framställt
i en liknelse. Den nya telningen på
Israels berg.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det
en liknelse;
3. säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora
vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga
fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
>Jer. 48,40. 49,22.
4. Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet
och satte den i en köpmansstad.
5. Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i
fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på
ett ställe där mycket vatten fanns.
6. Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med
låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och
dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som
bar grenar och sköt skott.
7. Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i
mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina
grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina
rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
8. Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där
mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt
och bliva ett härligt vinträd.
9. Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl?
Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så
att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå
förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
10. Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det
icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på
den plats där det har vuxit upp?
11. Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12. Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta
betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i
Babel.
>2 Kon. 24,10 f.
13. Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med
honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade
han fört bort med sig,
>2 Kon. 24,17 f. 2 Krön. 36,10 f.
14. för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om
det ville bestå.
15. Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till
Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket
folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan
den som bryter förbund undkomma?
>Jer. 37,5.
16. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som
gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade,
och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han
sannerligen dö.
17. Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå
honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur
bygges, till undergång för många människor.
>2 Kon. 25,1 Hes. 4,2.
18. Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt
detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke
undkomma.
19. Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall
förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund,
som han har brutit, komma över hans huvud.
20. Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva
fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där
hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått
mot mig.
>Hes. 12,13. 32,3.
21. Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för
svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda
åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har
talat.
22. Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av
toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott
skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett
högt och brant berg.
>Jes. 11,1. Jer. 23,6. 33,15 f.
23. På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad
fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
skuggan av dess grenar.
>Jes. 2,2. Matt. 13,31 f.
24. Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN,
som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter
friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN,
har talat det, och jag fullbordar det också.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/26_17.html