Bibeln / Hesekiel, 21 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 21 Kapitlet

                Herrens svärd.  Straffet över Juda med
                  dess konung och över Ammons barn.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
      helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
  3.  Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag skall vända
      mig mot dig och draga ut mitt svärd ur skidan och utrota ur dig
      både rättfärdiga och ogudaktiga.
  4.  Ja, eftersom jag skall utrota ur dig både rättfärdiga och
      ogudaktiga, därför skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända
      sig mot allt kött mellan söder och norr;
  5.  och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
      svärd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
  6.  Men du, människobarn, må sucka, ja, du må sucka inför deras
      ögon, som om dina länder skulle brista sönder i din bittra
      smärta.
  7.  Och när de fråga dig: »Varför suckar du?», då skall du svara:
      »För ett olycksbud, som när det kommer, skall göra att alla
      hjärtan förfäras och alla händer sjunka ned och alla sinnen
      omtöcknas och alla knän bliva såsom vatten.  Se, det kommer, ja,
      det fullbordas!  säger Herren, HERREN.»
      >Hes. 7,17

  8.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  9.  Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett
      svärd, ja, ett svärd har blivit vässt och har blivit fejat.
 10.  Det har blivit vässt, för att det skall anställa ett slaktande;
      det har blivit fejat, för att det skall blixtra.  Eller skola vi
      få fröjd därav?  Fröjd av det som bliver ett tuktoris för min
      son, ett för vilket intet trä kan bestå!
 11.  Nej, han har lämnat det till att fejas, för att det skall fattas
      i handen; svärdet har blivit vässt och fejat för att sättas i en
      dråpares hand.
 12.  Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk,
      det drabbar alla Israels hövdingar.  De äro med mitt folk
      hemfallna åt svärdet; därför må du slå dig på länden.
      >Jer. 31,19.
 13.  Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det då vara möjligt
      att riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestå?
      säger Herren, HERREN.
 14.  Men du, människobarn, profetera och slå händerna tillsammans; må
      svärdet fördubblas, ja, bliva såsom tre, må det bliva ett
      mordsvärd, ett mordsvärd jämväl för den störste, svärdet som
      drabbar dem från alla håll.
      >Hes. 6,11.
 15.  Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att
      många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla
      deras portar.  Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för
      att slakta!
 16.  Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din
      egg kan bliva riktad.
 17.  Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min
      vrede.  Jag, HERREN, har talat.
      >Hes. 5,13.

 18.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 19.  Du människobarn, märk ut åt dig två vägar på vilka den
      babyloniske konungens svärd kan gå fram; låt båda gå ut från ett
      och samma land.  Skär så ut en vägvisare, skär ut den för den
      plats där stadsvägarna skilja sig.
 20.  Märk ut såsom det håll dit svärdet kan gå dels Rabba i Ammons
      barns land, dels Juda med det befästa Jerusalem.
 21.  Ty konungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna
      begynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han
      rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.
 22.  I sin högra hand får han då ut lotten »Jerusalem», för att han
      där skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop,
      upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta upp
      murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
      belägringsmur.  --
 23.  Detta synes dem vara en falsk spådom: de hava ju heliga eder.
      Men han uppväcker minnet av deras missgärning, och så ryckas de
      bort.
 24.  Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven uppväckt minnet
      av eder missgärning i det att edra överträdelser hava blivit
      uppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören,
      ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen I
      komma att med makt ryckas bort.
 25.  Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag
      kommer, när din missgärning har nått sin gräns,
 26.  så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
      kronan.  Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågt
      är skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas.
 27.  Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också detta
      skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt
      därtill, den som jag har givit det åt.
      >Hes. 17,22 f.

 28.  Och du, människobarn, profetera Och såg: Så säger Herren, HERREN
      om Ammons barn och om deras smädelser: Säg: Ett svärd, ja, ett
      svärd är draget, det är fejat för att slakta för att varda
      mättat och för att blixtra,
      >Hes. 25,1 f.
 29.  mitt under det att man skådar åt dig falska profetsyner och spår
      åt dig lögnaktiga spådomar om att du skall sättas på de
      dödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, när missgärningen
      har nått sin gräns.
 30.  Må det stickas i skidan igen.  I den trakt där du är skapad, i
      det land varifrån du stammar, där skall jag döma dig.
 31.  Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blåsa
      upp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris åt
      vilda människor, åt män som äro mästare i att fördärva.
 32.  Du skall bliva till mat åt elden, ditt blod skall flyta i
      landet; ingen skall mer tänka på dig.  Ty jag, HERREN, har talat.