Bibeln / Hesekiel, 24 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 24 Kapitlet

                 Jerusalem under bilden av en rostig
                    gryta.  Profetens förebildliga
                 uppträdande efter hans hustrus död.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen i
      tionde månaden; han sade:
  2.  Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, just
      denna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt fram
      mot Jerusalem.
      >2 Kon. 25,1. Jer. 52,4.
  3.  Och tala till det gensträviga släktet i en liknelse; säg till
      dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du har
      satt på den, så gjut vatten däri.
      >Jer. 1,13. Hes. 11,3 f.
  4.  Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken,
      av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.
  5.  Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den för
      att koka benen.  Låt den koka starkt, så att ock benen bliva
      kokta i den.

  6.  Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga
      grytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort!  Det ena
      köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan
      att kasta lott om ordningen.
      >Hes. 22,2.
  7.  Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala
      klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark
      att mullen har kunnat skyla det.
      >Job 16,18
  8.  För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulle
      utkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan,
      där det icke kunde skylas.
      >3 Mos. 17,13. 5 Mos. 12,16, 24.

  9.  Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden!  Jag skall nu
      ytterligare öka på bränslet därunder.
      >Hes. 21,32. Nah. 3,1. Hab. 2,12.
 10.  Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört och
      spadet koka in och benen bliva förbrända.
 11.  Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att den
      bliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenligheten
      smältes bort därur och rosten försvinner.
 12.  Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost icke
      gått bort.  Så må nu dess röst komma i elden!
 13.  Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du icke
      blev ren, huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu icke
      mer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vrede
      på dig.
      >Hes. 5,13. 16,42.
 14.  Jag, HERREN, har talat.  Det kommer!  Jag skall fullborda det!
      Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig.
      Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, säger
      Herren, HERREN.

 15.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 16.  Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån
      dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan
      eller gråta eller fälla tårar.
 17.  Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom
      efter en död.  Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på
      dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda
      bröd som eljest är övligt.
      >3 Mos. 10,6. 13,45.  2 Sam. 15,30. Jer. 16,7. Mik. 3,7.

 18.  Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog
      min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var
      befallt.
 19.  Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det
      betyder att du så gör?»
 20.  Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
 21.  Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill
      ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och
      eder själs längtan.  Och edra söner och döttrar, som I haven måst
      övergiva, skola falla för svärd.
      >Jer. 7,4.
 22.  Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke
      skyla skägget och icke äta det övliga brödet.
 23.  Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna
      på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan
      skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka
      med varandra.
      >Jer. 16,6. Hes. 4,17.
 24.  Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör
      skolen I komma att göra.  När detta händer, skolen I förnimma att
      jag är Herren, HERREN.
      >Hes. 12,6.

 25.  Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån
      dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras
      själs begär, deras söner och döttrar,
 26.  på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och
      förkunna detta.
      >Hes. 33,21 f.
 27.  Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du
      skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
      för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.
      >Hes. 3,26