Hesekiel, 34 Kapitlet
Profetia mot Israels herdar och löfte om
en rätt herde.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg
till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I
Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var
det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?
>Jer. 23,1 f.
3. I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det
gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.
>Sak. 11,16.
4. De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det
förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören
I fram mot dem.
5. Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde,
de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo
förskingrade.
>Jes. 53,6. Jer. 10,21. Matt. 9,36.
6. Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över
hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar
efter dem eller uppsöker dem.
7. Hören därför HERRENS ord, I herdar:
8. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava
blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon
herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja,
eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina
får,
9. därför, I herdar: Hören HERRENS ord:
10. Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och
utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras
herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig
själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke
bliva till mat åt dem.
11. Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina
får och leta dem tillsammans.
12. Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro
förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina
får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades
på en dag av moln och töcken.
>Jer. 31,10. Joel 2,2. Luk. 15,4 f.
13. Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur
länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra
dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan
bo i landet.
14. På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga
berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på
goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.
>Ps. 23,1 f.
15. Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser
åt dem, säger Herren, HERREN.
16. Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra
tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall
jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja,
jag skall sköta det såsom rätt är.
>Sef. 3,19.
17. Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma
mellan får och får, mellan vädurar och bockar.
>Matt. 25,32 f.
18. Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen,
eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder
betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det
klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har
lämnats kvar?
19. Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och
dricka vad edra fötter hava grumlat?
20. Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall
själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.
21. Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med
edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och
förskingrat dem,
22. därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till
rov, och skall döma mellan får och får.
23. Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och
han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han
skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.
>Jes. 11,1 f. 40,11. Jes. 23,5. 30,9. Hes. 37,24 f. Hos. 3,5.
>Joh. 10,11. Hebr. 13,20. 1 Petr. 2,25.
24. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall
vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.
25. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra
ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i
öknen och sova i skogarna.
>Jes.11,6 f. Hes. 37,26. Hos. 2,18 f.
26. Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd
bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid;
regnskurar till välsignelse skall det bliva.
>Ps. 68,10. Jes. 44,8.
27. Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin
gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok
och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i
träldom.
28. De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens
djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
ingen skall förskräcka dem.
>Jer. 30,10. 46,27.
29. Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall
bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer
ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av
folken.
30. Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem,
och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN.
31. Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I
ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/26_34.html
