- Project Runeberg -  Bibeln /
Hesekiel, 37 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                        Hesekiel, 37 Kapitlet

                De förtorkade benen som få liv.  De två
                     stavarna som fogas tillhopa.

  1.  HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag
      åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
      >Hes. 3,12, 22. 11,24.
  2.  Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo
      där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro
      alldeles förtorkade.
  3.  Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben
      åter bliva levande?»  Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»
  4.  Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till
      dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
  5.  Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande
      komma in i eder, så att I åter bliven levande.
      >1 Mos. 2,7. Ps. 104,30.
  6.  Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och
      övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven
      levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»

  7.  Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet.  Och när
      jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och
      benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det
      andra.
  8.  Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de
      övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
  9.  Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja,
      profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren,
      HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken[1] och blås på
      dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»
 10.  Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig.  Då kom anden in
      i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina
      fötter, en övermåttan stor skara.
 11.  Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla
      Israels barn.  Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp
      har blivit om intet, det är ute med oss.'
      >Hes. 33,10.
 12.  Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se,
      jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur
      edra gravar och låta eder komma till Israels land.
      >Jes. 26,19.
 13.  Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra
      gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
 14.  Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter
      bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och
      I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
      också har fullborda det, säger HERREN.»
      >Hes. 36,26, 36.

 15.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
 16.  Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda
      och hans fränder bland Israels barn.»  Tag sedan en annan trästav
      och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans
      fränder av hela Israels hus.»
 17.  Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att
      de bliva förenade till ett i din hand.
 18.  När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du
      menar härmed»,
      >Hes. 24,19.
 19.  så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
      stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de
      stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill
      jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en
      enda stav, så att de bliva ett i min hand.»
 20.  Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand
      inför deras ögon.
 21.  Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag
      skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava
      måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll
      och föra dem in i deras land.
      >Hes. 36,24 f.
 22.  Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels
      berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
      vara två folk och icke mer vara delade i två riken.
      >Hos. 1,11. Joh. 10,16.

 23.  Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och
      styggelser och med alla slags överträdelser.  Och jag skall
      frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och
      skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara
      deras Gud.
 24.  Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola
      så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
      rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.
      >Jes. 40,11. Jer. 23,5 f. 30,9.  Hes. 34,23 f. Joh. 10,11.
 25.  Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob,
      det vari edra fäder bodde.  De skola själva få bo där, så ock
      deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare
      David skall vara deras hövding evinnerligen.
      >Joh. 12,34.
 26.  Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund
      med dem skall det vara.  Jag skall insätta dem och föröka dem och
      låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.
      >2 Krön. 6,16. Ps. 89,4.  Jer. 31,31 f. Hes. 34,25.
 27.  Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
      och de skola vara mitt folk.
      >3 Mos. 26,11 f.  Hes. 11,20. 2 Kor. 6,16. Upp. 21,3.
 28.  Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel,
      då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

[1]  Hebreiskans uttryck för ande betyder ock vind.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/26_37.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free