- Project Runeberg -  Bibeln /
Daniel, 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
  1.  Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
      mitt palats.
  2.  Då hade jag en dröm som förskräckte mig; jag ängslades genom
      drömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg.
  3.  Därför gav jag befallning att man skulle hämta alla de vise i
      Babel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.
  4.  Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna,
      och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga mig
      dess uttydning.
  5.  Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnet
      Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
      är; och jag förtäljde drömmen för honom sålunda:
      >Dan. 1,7. 5,11,14.

  6.  »Beltesassar, du som är den överste bland spåmännen, du om
      vilken jag vet att heliga gudars ande är i dig, och att ingen
      hemlighet är dig för svår, säg mig vad jag såg i min dröm, och
      vad den betyder.
      >Hes. 28,3.

  7.  Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ett
      träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.
      >Hes. 31,3 f.
  8.  Ja, stort och väldigt var trädet, och så högt att det räckte upp
      till himmelen och syntes allt intill jordens ända.
  9.  Dess lövverk var skönt, och de bar mycken frukt, så att det hade
      föda åt alla.  Markens djur funno skugga därunder, och himmelens
      fåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.
      >Hes. 17,23. 31,6.
 10.  Vidare såg jag, i den syn jag hade på mitt läger, huru en helig
      ängel steg ned från himmelen.
 11.  Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skären
      av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt,
      så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flyga
      bort ifrån dess grenar.
 12.  Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med
      kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg
      skall han vätas och hava sin lott med djuren bland markens
      örter.
 13.  Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är en
      människas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sju
      tider skola så gå fram över honom.
 14.  Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är det
      befallt om denna sak av de heliga, för att de levande skola
      besinna att den Högste råder över människors riken och giver dem
      åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till
      att härska över dem.'
      >1 Sam. 16,1, 12. 1 Kon 22,19. Job 1,6. Dan. 2,21. 5,21.
      >Luk. 1,52.

 15.  Sådan var den dröm som jag, konung Nebukadnessar, hade.  Och du,
      Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
      rike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heliga
      gudars ande är i dig.»

 16.  Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stund
      häpen, uppfylld av oroliga tankar.  Men konungen tog åter till
      orda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad den
      betyder förskräcka dig.  Beltesassar svarade och sade:
      »Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig, och dess
      betydelse dina fiender!
 17.  Trädet som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt
      att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden,
 18.  och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så att
      det hade föda åt alla, trädet under vilket markens djur bodde,
      och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen,
 19.  det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig,
      du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp
      till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.
      >Dan. 2,37.
 20.  Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen,
      vilken sade: 'Huggen ned trädet och förstören det; dock må
      stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
      järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han
      vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
      tider hava gått fram över honom',
 21.  detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstes
      rådslut, som har drabbat min herre konungen:
 22.  Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland
      markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens
      dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du
      besinnar att den Högste råder över människors riken och giver
      dem åt vem han vill.
      >Jes. 37,16. Dan. 5,21.
 23.  Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle
      lämnas kvar, det betyder att du skall återfå ditt rike, när du
      har besinnat att det är himmelen som har makten.

 24.  Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri
      ifrån dina synder genom att göra gott, och ifrån dina
      missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om
      till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.»
      >Ords. 16,6. Tob. 4,10. Syr. 3,30 f. 29,12.

 25.  Allt detta drabbade också konung Nebukadnessar.
 26.  Tolv månader därefter, när konungen en gång gick omkring på
      taket av det kungliga palatset i Babel,
 27.  hov han upp sin röst och sade: »Se, detta är det stora Babel,
      som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga
      makt, min härlighet till ära!»
 28.  Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen:
      »Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
      taget ifrån dig;
 29.  du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland
      markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så
      gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder
      över människors riken och giver dem åt vem han vill.»
 30.  I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han
      blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe,
      och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår
      växte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglar
      blevo såsom fågelklor.

 31.  Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
      ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd.  Då lovade jag
      den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen,
      honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar
      från släkte till släkte,
      >Dan. 7,14.
 32.  honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet,
      ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som
      bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till
      honom: »Vad gör du?»
      >Job 9,12. Jes. 24,21. 40,17. 43,13. Vish. 12,12.

 33.  Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick
      tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina
      rådsherrar och stormän sökte upp mig.  Och jag blev åter insatt i
      mitt rike, och ännu större makt blev mig given.
 34.  Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar
      himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans
      vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.
      >Dan. 5,20. 1 Petr. 5,5 f.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/27_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free