1. Och jag stod vid hans sida såsom hans stöd och värn i medern
Darejaves' första regeringsår.
Daniel, 11 Kapitlet
Fortsättning av föregående uppenbarelse:
Persiens, Javans (Greklands),
Söderlandets (Egyptens) och Nordlandets
(Syriens) konungavälden. Hemsökelser
över »det härliga landet» (Palestina).
2. Och nu skall jag förkunna för dig vad visst är.
Se, ännu tre konungar skola uppstå i Persien, och den fjärde
skall förvärva sig större rikedomar än någon av de andra, och
när han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
3. Sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med
stor makt och göra vad han vill.
4. Men knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder
och bliva delat efter himmelens förra väderstreck; och det skall
icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mäktigt som
när han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla
andra än dem.
>Dan. 8,8, 22.
5. Och konungen i Söderlandet skall bliva mäktig, så ock en av hans
furstar; ja, denne skall bliva en ännu mäktigare härskare än han
själv, och hans herradöme skall bliva stort.
6. Och efter några år skola de förbinda sig med varandra, och
Söderlandskonungens dotter skall draga till konungen i
Nordlandet för att komma åstad förlikning. Men hon skall icke
kunna behålla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
makt bliva beståndande; utan hon skall bliva given till pris,
hon jämte dem som läto henne draga dit, både hennes fader och
den man som i sin tid tog henne till sig.
7. Men av telningarna från hennes rot skall en stiga upp på hans
plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens här och tränga
in i hans fäste och göra med folket vad han vill och behålla
övermakten.
8. Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och
guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten. Sedan skall
han i några år lämna Nordlandskonungen i ro.
9. Däremot skall denne tränga in i Söderlandskonungens rike, men
han skall få vända tillbaka till sitt land igen.
10. Och hans söner skola rusta sig till strid och samla en väldig
krigs här; och den skall rycka fram och svämma över och utbreda
sig; och den skall komma igen, och striden skall föras ända fram
till hans fäste.
11. Då skall konungen i Söderlandet resa sig i förbittring och draga
ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall ställa
upp en stor härskara, men den härskaran skall varda given i den
andres hand.
12. När då härskaran är sin kos, växer hans övermod; men om han än
han slagit ned tiotusenden, får han dock icke makten.
13. Konungen i Nordlandet skall ställa upp en ny härskara, större än
den förra; och efter en tid av några år skall han komma med en
stor krigshär och stora förråd.
14. Vid samma tid skola många andra resa sig mot konungen i
Söderlandet; våldsmän av ditt eget folk skola ock upphäva sig,
för att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
15. Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
och intaga en välbefäst stad; och Söderlandets makt skall icke
kunna hålla stånd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava någon
kraft till motstånd.
16. Och han som rycker emot honom skall göra vad han vill, och ingen
skall kunna stå emot honom; han skall sätta sig fast i »det
härliga landet», och förstöring skall komma genom hans hand.
17. Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock är han hågad
för förlikning, och en sådan skall han komma åstad. En av sina
döttrar skall han giva åt honom till hustru, henne till
fördärv. Men detta skall icke hava något bestånd och icke vara
honom till gagn.
18. Därefter skall han vända sig mot öländerna och intaga många; men
en härförare skall göra slut på hans smädelser, ja, låta hans
smädelser vända tillbaka över honom själv.
19. Då skall han vända sig till sitt eget lands fästen; men han
skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
20. Och på hans plats skall uppstå en annan, en som låter en fogde
draga igenom det land som är hans rikes prydnad; men efter några
dagar skall han störtas, dock icke genom vrede, ej heller i
krig.
>Hes. 20,6. 2 Mack. 3,7 f.
21. Och på hans plats skall uppstå en föraktlig man, åt vilken
konungavärdighet icke var ämnad; oförtänkt skall han komma och
bemäktiga sig riket genom ränker.
>2 Mack. 4,34.
22. Och översvämmande härar skola svämmas bort för honom och
krossas, så ock förbundets furste.
23. Från den stund då man förbinder sig med honom skall han bedriva
svek. Han skall draga åstad och få övermakten, med allenast
litet folk.
24. Oförtänkt skall han falla in i landets bördigaste trakter, och
skall göra ting som hans fäder och hans fäders fäder icke hade
gjort; byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk; och
mot fästena skall han förehava anslag, intill en viss tid.
>1 Mack. 3,30.
25. Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
Söderlandet och komma med en stor här, men konungen i
Söderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
och talrik här; dock skall han icke kunna hålla stånd, för de
anslags skull som göras mot honom.
>1 Mack. 1,16.
26. De som äta hans bröd skola störta honom. Och hans här skall
svämma över, och många skola bliva slagna och falla.
27. Båda konungarna skola hava ont i sinnet, där de sitta tillhopa
vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava
någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.
28. Han skall vända tillbaka till sitt land med stora förråd, och
han skall lägga planer mot det heliga förbundet; och när han har
fullbordat dem, skall han vända tillbaka till sitt land.
>1 Mack. 1,21 f.
29. På bestämd tid skall han sedan åter draga åstad mot Söderlandet,
men denna senare gång skall det ej gå såsom den förra.
30. Ty skepp från Kittim skola komma emot honom, och han skall
förlora modet. Då skall han vända om och rikta sin vrede mot det
heliga förbundet och giva den fritt lopp. Och när han har kommit
hem, skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga
förbundet.
31. Och härar, utsända av honom, skola komma och oskära helgedomens
fäste och avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens
styggelse[1].
>4 Mos. 28,4. Dan. 8,11. 9,27. 1 Mack. 1,30 f., 46 f., 54 f.
>Matt. 24,15.
32. Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka
till helt avfall; men de av folket, som känna sin Gud, skola stå
fasta och hålla ut.
33. Och de förståndiga bland folket skola lära många insikt; men de
skola bliva hemsökta med svärd och eld, med fångenskap och
plundring, till en tid;
>Dan. 12,3.
34. dock skall under hemsökelsen en liten seger beskäras dem, och
många skola då av skrymteri sluta sig till dem.
35. Hemsökelsen skall träffa somliga av de förståndiga, för att en
luttring skall ske bland dem, så att de varda renade och tvagna
till ändens tid; ty ännu dröjer denna, intill den bestämda
tiden.
>Dan. 12,10. 1 Petr. 1,7.
36. Och konungen skall göra vad han vill och skall förhäva sig och
uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
skall han tala sådant att man måste förundra sig. Och allt skall
lyckas honom väl, till dess att vredens tid är ute, då när det
har skett, som är oryggligt beslutet.
>Dan. 7,8. 2 Tess. 2,4. Upp. 13,5.
37. På sina fäders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
akta på den som är kvinnors lust eller på någon annan Gud, utan
han skall uppträda stormodigt mot dem alla.
>Hes. 8,14.
38. Men fästenas gud skall han i stället ära; en gud som hans fäder
icke hava känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar
och andra dyrbara ting.
39. Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra
vad honom lyster; dem som erkänna denne skall han bevisa stor
ära, han skall sätta dem att råda över många, och han skall
utskifta jord åt dem till belöning.
40. Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med
honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
vagnar och ryttare och många skepp, och skall falla in i
främmande länder och svämma över och utbreda sig.
41. Han skall ock falla in i »det härliga landet», och många andra
länder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans
hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
barn.
>Dan. 8,9. 11,16.
42. Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder, och
Egyptens land skall icke slippa undan;
43. han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa
honom åt.
44. Då skall han från öster och norr få höra rykten som förskräcka
honom; och kan skall draga ut i stor vrede för att förgöra många
och giva dem till spillo.
45. Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och
helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och
ingen skall finnas, som hjälper honom.»
[1] Se Förödelsens styggelse i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/27_11.html
