Bibeln / Malaki, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Malaki, 1 Kapitlet

               Israels otacksamhet mot Herren och dess
                       förakt för hans altare.

  1.  Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord till Israel genom
      Malaki.
  2.  Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN.  Nu frågen I: »Varmed
      har du då bevisat oss kärlek?»

        Esau var ju en broder till Jakob,
            säger HERREN,
        och jag älskade Jakob,
  3.    men Esau hatade jag;
        därför gjorde jag hans berg till en ödemark
        och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.

  4.  Om nu Edom säger: »Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga
      upp det ödelagda», så svarar HERREN Sebaot:

        »Väl må de bygga upp,
            men jag skall åter riva det ned,
        och så skall man få kalla det 'ogudaktighetens land'
        och 'det folk på vilket HERREN
            evinnerligen vredgas'.
  5.    I skolen få se det med egna ögon,
            och då skolen I säga:
        'HERREN är stor
            utöver Israels gränser.'»

  6.  En son skall hedra sin fader och en tjänare sin herre.  Om nu
      jag är fader, var är då den heder, som skulle visas mig?  Och om
      jag är en herre, var är då den fruktan som man skulle hava för
      mig?  -- så säger HERREN Sebaot till eder, I präster, som
      förakten mitt namn.  Nu frågen I: »Varmed hava vi då visat
      förakt för ditt namn?»
  7.  Jo, därmed att I bären fram ovärdig spis på mitt altare.  Åter
      frågen I: »På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?»
      Jo, i det att I tänken: »HERRENS bord behöver man icke mycket
      akta.»
  8.  När i fören fram ett offerdjur som är blint, då räknen I sådant
      icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då
      räknen I ej heller sådant för ont.  Kom med något sådant till
      din ståthållare, så får du se om han tager gunstigt emot dig
      och bliver dig bevågen, säger HERREN Sebaot.

  9.  Bönfallen alltså nu inför Gud att han må bliva oss nådig.  Kan
      han väl vara eder bevågen, då I haven begått sådant?  säger
      HERREN Sebaot.
 10.  Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna,
      så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare!
      Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till
      offergåvor av eder hand har jag icke lust.
 11.  Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort
      bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena
      offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken,
      säger HERREN Sebaot.
 12.  Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man
      gärna försumma, och den spis som gives därtill behöver man
      icke mycket akta.»
 13.  Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det
      vanvördigt, säger HERREN Sebaot.

      När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram vad som
      är rövat, och vad som är lytt och svagt.  Skulle jag hava behag
      till sådana gåvor av eder hand?  säger HERREN.
 14.  Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur
      av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt
      Herren ett djur som icke duger.  Ty jag är en stor konung,
      säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.